Tänk vad några telefonsamtal kan göra underverk!

I mitt förra inlägg var jag så nere, nu känns det bättre. En kollega från jobbet ringde och vi pratade en timme. Känner mig faktiskt lite nervös över att gå tillbaka till jobbet i morgon. Har ingen större lust med frågor från kollegorna, men jag är nästan säker på att det kommer kännas bättre när jag väl är där. Senare blev det ett samtal med en annan vän och även med brorsan. Hade förhoppningar om att mina föräldrar skulle komma hit på en fika, men de vill inte idag. Hur som helst så blev jag på sååå mycket bättre humör efter telefonsamtalen! Underbart!

Fixade linssoppa till lunch och sen var vi iväg och handlade ett nytt överkast (äntligen!) och tog en fika. Mumsigt var det med brownie och te. Nu har vi ätit middag. I kväll är/var det mina favoritprogram: Shear genius och Solsidan. Varje gång jag ser Shear genius får jag sån lust att klippa mig, bara låta frisören bestämma nån ny, ganska kort frisyr! Men dagen efter är jag en fegis och vågar inte, fast jag har haft kort förut, riktigt kort. Jag ogillar starkt mitt tjocka självlockiga hår, vill ha rakt och tunnare! Tur det finns plattänger.

Förresten, jag skulle behöva jobba på att ta mer kontroll över mina tankar, i stället för att de ska kontrollera mig. Jag har alltid varit en pessimist, men nu mer än någonsin, skulle jag vilja ändra på det.

Ha en fortsatt trevlig söndagskväll!

Rädd

I dag känner jag mig riktigt ledsen och även rädd. Rädd för att vi aldrig ska få barn, rädd att Metotrexatet inte har hjälpt och att allt snart blir riktigt akut, rädd att jag och K ska glida ifrån varandra, rädd att jag inte ska orka vänta till hösten på IVF, rädd att jag ska bli deprimerad, rädd att såra K och rädd att jag inte ska bli mig själv igen.

Morgonen är inte någon bra tid när man inte mår bra. Varje morgon hoppas jag att allt bara varit en hemsk mardröm.

Dagens händelser

Denna lördag började inte jättebra. K och jag hade en diskussion i morse som tyvärr blev till onödigt tjafs. Envis som jag är så ville jag inte äta frukost sen och är det något som är viktigt för mitt humör så är det frukost! Lagom till lunch kom vi i alla fall iväg till Solna för att titta på en golvlampa till vardagsrummet. Ska försöka lägga upp en bild senare. Efter det blev det en sen lunch och lite strosande i affärer. Lyckades hitta en kofta och så blev det hårfärg. Kändes skönt att komma iväg några timmar, har i stort sett bara varit hemmavid under veckan.

Under kvällen har vi haft ett så kul lördagsnöje som att tvätta! Trist, men nödvändigt. Har även färgat håret och kikat lite på Melodifestivalen.

Dagen blev faktiskt ganska bra tillslut!

Här är lampan:

Det senaste året

Mycket av min tid har idag ägnats åt att fundera över vad som händer i min kropp egentligen. Har nyligen gjort en IVF- behandling (provrörsbefruktning) som misslyckades.

Men först kanske jag ska ge lite bakgrundsinfo: vi har försökt att få barn i drygt 2 år. För nästan exakt 1 år sedan fick jag ett utomkvedshavandeskap. Äggledaren har jag kvar, men operationen misslyckades så jag fick ta Metotrexat (cellgifter). Nu har jag fått ett utomkveds igen efter IVF-behandlingen. Jag kan inte förstå hur alla läkare kunde säga och tycka så olika om både var embryot har fastnat och vilken behandling jag ska få. I måndags fick jag Metotraxat igen för att embryot sitter både i livmodern och äggledaren. I början av mars ska jag ta bort äggledaren, något som jag själv bad om att får göra. Tur i oturen att det är samma äggledare som förra gången. Jag vet att man inte ska tänka bakåt, men åhhh vad jag ångrar att jag inte tog bort den redan förra året.

Nu visar det sig genom blodprov att mina gravidhormoner har stigit trots cellgifterna. Det gör mig väldigt orolig över att jag snabbt kommer att bli sämre och måste akutopereras. Väntar just nu på att en läkare ska ringa upp, men det lät på sköterskan som att det eventuellt inte finns tid för det. Hoppas, hoppas så kanske några frågetecken försvinner.

Det här blev längre än jag hade tänkt, ändå är det en kort version över vad som hänt.

Nu tror jag att det får bli dax att se en film.

Äntligen en blogg

Jag har sedan ganska länge tänkt starta en blogg, men det har aldrig blivit av förens nu. Det senaste 1,5 året har bestått av både upp och nedgångar, men mest ned. Jag har alltid tyckt att det känts bra att "skriva av mig" och kanske borde jag gjort det direkt när livet började kännas lite knepigare. Men nu har jag min blogg, bättre sent än aldrig!