I dag känner jag mig riktigt ledsen och även rädd. Rädd för att vi aldrig ska få barn, rädd att Metotrexatet inte har hjälpt och att allt snart blir riktigt akut, rädd att jag och K ska glida ifrån varandra, rädd att jag inte ska orka vänta till hösten på IVF, rädd att jag ska bli deprimerad, rädd att såra K och rädd att jag inte ska bli mig själv igen.
Morgonen är inte någon bra tid när man inte mår bra. Varje morgon hoppas jag att allt bara varit en hemsk mardröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar