Mycket av min tid har idag ägnats åt att fundera över vad som händer i min kropp egentligen. Har nyligen gjort en IVF- behandling (provrörsbefruktning) som misslyckades.
Men först kanske jag ska ge lite bakgrundsinfo: vi har försökt att få barn i drygt 2 år. För nästan exakt 1 år sedan fick jag ett utomkvedshavandeskap. Äggledaren har jag kvar, men operationen misslyckades så jag fick ta Metotrexat (cellgifter). Nu har jag fått ett utomkveds igen efter IVF-behandlingen. Jag kan inte förstå hur alla läkare kunde säga och tycka så olika om både var embryot har fastnat och vilken behandling jag ska få. I måndags fick jag Metotraxat igen för att embryot sitter både i livmodern och äggledaren. I början av mars ska jag ta bort äggledaren, något som jag själv bad om att får göra. Tur i oturen att det är samma äggledare som förra gången. Jag vet att man inte ska tänka bakåt, men åhhh vad jag ångrar att jag inte tog bort den redan förra året.
Nu visar det sig genom blodprov att mina gravidhormoner har stigit trots cellgifterna. Det gör mig väldigt orolig över att jag snabbt kommer att bli sämre och måste akutopereras. Väntar just nu på att en läkare ska ringa upp, men det lät på sköterskan som att det eventuellt inte finns tid för det. Hoppas, hoppas så kanske några frågetecken försvinner.
Det här blev längre än jag hade tänkt, ändå är det en kort version över vad som hänt.
Nu tror jag att det får bli dax att se en film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar