I morse när jag kom till jobbet så märktes det direkt på de flesta att de trodde jag hade varit hemma sista dagarna pga nåt annat än magkatarr. Fler än vanligt, såna som jag inte umgås särskilt mkt med på jobbet kom in på mitt rum, la huvudet lite på sne, såg ledsna ut och undrade hur jag mådde. Den största skvallerkärringen av alla stirrade på min mage och det såg ut som hon skulle börja gråta. Jag blir så less och trött.
Jag har berättat för 3 personer om FET, att vi gjort ett. Jag vet att ingen av dem skulle skvallra och bara en av dem visste att det inte blev nåt. Det jobbiga var också att när jag sa att jag hade haft magkatarr och huvudvärk så tittade de på mig som att de inte trodde mig. Nu tror ni kanske att jag inbillar mig, men så är det inte. Efter mina utomkveds så har jag mycket noggrant studerat kollegornas blickar och kroppsspråk så fort jag varit hemma från jobbet eller går tidigare pga läkarbesök. Suck! Det är fint att de bryr sig, men ibland blir det bara FÖR mycket. Ibland vill jag bli lämnad ifred från alla kommentarer. Säger jag att jag har ont i magen så tror många att jag menar livmodern...Någon har frågat rakt ut om vi försöker igen, vilket jag tycker är väldigt fräckt att fråga.
Förutom de första jobbiga timmarna med allt jag beskrivit så gick dagen förvånandsvärt bra. Det fanns inte tid att tänka så mycket och lika bra det. Jag är ledsnare än igår i alla fall. Fasar för helgen när det finns ledig tid att fundera på.
Sent på eftermiddagen ringde dr från kliniken. Han tycker vi ska göra FET i naturlig cykel nästa gång också. Jag vet inte om jag håller med, jag vet ingenting längre. Jag frågade om det fanns nåt vi kunde prova för att embryot lättare skulle fästa. Men han sa att det oftast inte är det som är problemet utan att det ska dela sig. Att mäta östrogenet som jag vill, tyckte han att det kan man göra,men det är onödigt och kommer inte att visa nåt. För om jag inte haft östrogen så hade jag inte haft nån ok slemhinna. För honom är fortfarande knappt 7 mm ok!!! Även Crinone ska hjälpa slemhinnan och det har jag ju tagit. Samtidigt som han förut sagt att de flesta har 10-11 mm. Det kändes verkligen som han inte ville hjälpa oss. Han nämnde inte nåt blodprov om östrogennivån så vi kom ingen mer vart med det. Han verkade ha noll koll på att jag tagit blodprov igår så JAG fick ge honom svaret på det. Samtalet slutade med att jag ska ringa i augusti när jag får min mens och sen blir det ostimulerat FET igen. Ok, jag kan ge det en enda chans till, sen måste vi fan prova nåt annat sätt, vad som helst. Jag står inte ut mer. Förresten, han ville vi skulle prova med ett 2-dagars igen, ingen blastocyst om det nu inte krockar med nån helg, då blir det väl en blasto.
Visst är det väl så att frysta ägg försämras i kvalitet? Kanske är det bättre att göra ET då? Eller gör man inte ET om man har frysta ägg?
I kväll har vi varit hos brorsan som fyller år. Vi bjöds på hemmlagad pizza, vin och jordgubbstårta. Jag drack ett glas vin. Kändes så jäkla sorgligt att kunna dricka vin igen.
Är ledsen. Jävla helvetes skit att det inte blev nåt.
