Mår inte bra

Jag mår inte så bra, jag låtsas det, men usch vad detta utomkveds har fått mig att må dåligt psykiskt.

Jag har tänkt börja jobba i morgon. Det lät inte förra veckan som jag skulle få längre sjukskrivning (har haft två veckor) eller eventuellt att jag skulle jobba halvid (vilket bara skulle få mig att känna mig ännu mer stressad). Så ringde läkaren idag! Fast hon skulle ringa i morgon och sa att mitt hcg nu är 10, men att de vill följa mig till noll. Sen tog hon upp det här med att jag ju behövde längre sjukskrivning. Men då kläckte jag ur mig att jag sagt till chefen att jag ska försöka jobba i morgon. Och så frågade jag när vi får försöka igen, om vi nu skulle vilja det....Tveksamt, men OM. Tydligen måste vi vänta tre månader för läkningens skull för jag har tydligen ett hål i livmodern, embryot hade "knagt sig ur" beskrev hon det som. Alltså jag vet inte vad det är med min hjärna, men så hade jag inte uppfattat det, jag trodde det hade tagit sig ur nån kanal som hon berättat om tidigare och sen liksom satt sig mest på utsidan, men lite på insidan i nån liten öppning vid kanalen. Men så var det alltså inte. På nåt sätt så blev jag så himla deppig av det där med att knaga sig ur....Och jo, hon höll med om att det var väldigt otur. Otur, otur, otur!  Jag blir galen på otur. Fast jag vet att jag har det fantastiskt som har ett barn. Ändå är jag bitter.

Jag är rädd för att bli gravid igen. Jag är rädd för att jobba i morgon, rädd för jobbstressen. Samtidigt så saknar jag det sociala. Att sitta hemma gör att jag bara tänker å tänker och blir deppig. Eller? Ska jag stanna hemma? Jag vet inte, allt beror på jobbmängden och den har jag ingen koll på. Det lutar åt att jag går. Jag fick i alla fall någon slags panik och ringde gynavdelningen för att fråga om en sköterska kunde säga till läkaren att jag gärna vill ha förlängt en vecka till ifall att det inte funkar att jobba. Det som känns knas är också att det fortfarande gör ont på den sidan plus att jag inte kan ha byxor, det är inte det minst skönt att ha jeans på sig. Och jeans är det enda jag äger typ. Jag vägrar ha mammabyxor, så är det bara. Så jag får dra på mig jeansen.

Väldigt länge sen........

Jag behöver skriva av mig. Rejält. Samtidigt så finner jag inte orden så det blir ett kort inlägg ändå. Jag trodde inte att jag skulle blogga något mer någonsin.

Det har hänt en del. Det värsta är att jag har fått ett utomkveds igen, en tredje gång! Hur kunde det hända? Det var vårt sista embryo och det känns så surt för det satt precis där min borttagna äggledare suttit. Det finns inga rester kvar av äggledaren alls utan det satt i kanten på livmodern på nåt vis. Men jag är glad att jag har en äggledare kvar.

Det var tio dagar sen jag opererades. Är sjukskriven veckan ut, får se hur det blir sen. Alla graviditet är inte borta så det blir att ta prover med några dagars mellanrum för att mäta hcg. Förhoppningsvis slipper jag cellgifter den här gången.

Tre gånger. Fan liksom.

Jovisst...

...var det missfall. Det KAN vara ett utomkveds också, men läkaren trodde inte det för att äggledaren inte var svullen och jag hade inget blod i buken. Livmodern var helt tom. Hon tog bort rester som satt fast vid livmodertappen, vilket gjorde förjäkla ont alltså! Jag blev helt svettig. På nåt sätt slappnade jag av lite mer när hon sa att hon visste hur ont det gjorde för att hon varit med om samma sak.

Sen sa hon att 20% av alla graviditeter blir missfall och att risken ökar mycket när man fyllt 37-38. Fick lämna hcg prov och det var jag även och gjorde på gynakuten i lördags. Får svar i morgon.

Jag tycker att jag betedde mig lite underligt hos läkaren. Alltså som att jag inte brydde mig. Jag var som vanligt, fast nervösare. Pratade som vanligt och kände mig avtrubbad eller hur jag ska förklara. När vi kom hem satte jag igång att baka, tvätta, städa....Helt knäppt. Men...på fredagen var jag helt förstörd. Ledsen, förbannad, lättirriterad och spenderade dagen i pyjamas i soffan och tyckte synd om mig/oss. Shoppade för ett antal hundralappar på nätet som tröst och käkade bullar och godis och hatade allt utom min familj. Samtidigt blev jag så känslig och gråtig över Skruttis, denna underbara lilla tjej och hur otroligt lycklig och tacksam jag är över att hon är vår och hon är bäst.

 Jag har inte haft så mycket blödning fram tills igår förutom direkt efter ultraljudet. Igår fick jag hemskt ont i magen och ländryggen, som mensvärk gånger tre ungefär. Och sen dess blöder jag massor och har ont. Känner mig svag på nåt vis. Helt orkeslös. Är hemma från jobbet och bara är. Passar på att vila två dagar till, jag måste gå på onsdag, har inget läkarintyg. Jag är mest rädd för att blöda igenom på något hembesök, smärtan går ju att hantera och om inte annat så finns det ju smärtstillande.

Missfall?

Vi hade just börjat glädjas åt att mitt hcg hade stigit. Igår hade jag himla ont i ländryggen, nästan så jag inte kunde sitta och jobba. På eftermiddagen kom en rätt stor blödning med klumpar. Fan liksom. Pinsamt också för det gick igenom byxorna. Jag upptäckte det efter att jag hade hämtat Skruttis på förskolan. Det kändes som jag hade kissat på mig. Så typiskt att det är första dagen sen FET som jag inte haft något trosskydd. Är så glad att det inte hände under arbetstid dock.

Såklart så googlade både jag och K om missfall igår. Ursäkta lite äckliga detaljer nu, men jag kan inte låta bli att tänka på det jag såg på toapappret när jag kom hem, klumparna....Var det Liten? Det skulle kunna varit det, har jag fattat efteråt, när jag spolat. Och nu har jag ångest över att jag kanske spolat ner Liten.

Är hemma idag efter mycket velande. Kände att jag inte kan koncentrera mig på jobbet och jag ville kolla med sjukvården om jag bör åka in. Blöder bara lite när jag går på toa. Har ont i ryggen igen, men inget illamående, trötthet eller yrsel. Ingen molvärk i magen. Jag ringde kliniken och när jag beskrev så lät sköterskan lite ledsen och jag fick en tid i morgon bitti för ultraljud. Det är ju väldigt tidigt att se nåt, men hon sa att man kanske kan se hinnsäcken eller ett litet hjärta.....Jag har fått för mig att missfall "borde" göra mer ont och mer blod. Men jag har ingen erfarenhet alls och känner mig vilsen i detta.

Känner mig rastlös här hemma. Varit såååå trött sista dagarna och längtat efter en hemmadag ensam, men nu är jag pigg. K jobbar hemifrån så jag har sällskap i alla fall. Det hade han gjort oavsett.

V 5+5

Efter två blodprovstagningar,  illamående och molvärk vågar vi hoppas att Skruttis ska bli storasyster.  Ultraljud 27/2.

Hur var det man räknade?

Jag gjorde FET den 21/1 med ett femdagars, är jag i vecka 5+0 idag då? Jag har glömt hur man räknar.....

Hcg-koll

Idag fick jag svar på hcg provet som jag tog igår. Som jag misstänkte så var det lite lågt. Fan. Jag ska ta nytt test nästa vecka. Inga symtom.

Testdag

För en stund sedan testade jag positivt på klinikens test,  svagt streck fortfarande. Jag ska försöka få gå och kolla hcg,  jag kan verkligen inte slappna av annars.

Testat

Jag har testat nästan varje dag denna vecka....Och faktiskt så har jag fått ett svagt plus! På RD 7. Plusset har dock inte blivit ett dugg starkare så vi får se....Jag har mår illa lite då och då, känner av foglossning (fan vad tidigt, hur ska det gå resten av graviditeten?). Hur som helst så kan jag inte riktigt vara glad för jag tänker bara på utomkveds för att strecken fortfarande är svaga och för att det inte känns nåt i livmodern. Typiskt mig att oroa mig. Ska jag kräva att få ta hcg prov? Borde inte strecket bli starkare och starkare? Så har det varit förr för mig i alla fall.

Och sen vet jag inte om jag tänker blogga mer här. Kanske fixar jag en ny.  Och så vet jag att jag inte har svarat på era mail fast att det har gått så otroligt lång tid. Jag kommer att svara. Jag lovar.

Ruvare igen

I tisdags gjorde vi FET. Fick tillbaka vår sista blasto. Tyvärr så är jag 99,9% säker på att det har gått åt skogen. Jag känner absolut ingenting. Fram till i fredags kväll hade jag molvärk både i magen och ländryggen, ömma bröst, kände mig allmänt dålig som innan influensan bryter ut, men sen dess ingenting. De misslyckade försöken vi gjort har jag inte heller känt nåt.

Med Skruttis plussade jag väldigt svagt på RD 5. Jag förstår ju att det är otroligt tidigt, men då kände jag också att jag kanske, kanske kunde vara gravid. Testade negativt i morse. Egentligen hade jag inte tänkt testa, men det hade varit coolt att plussa på RD 5 igen.

Jag tar Crinone morgon och kväll. Vi fick tjata till oss det, de ville inte ge mig nåt hormon alls. Så i torsdags efter ett par telefonsamtal så skrev läkaren ut det. Jag kände att tar jag inte det när jag haft det förut så kommer jag grubbla sen om det var därför jag inte blev gravid. Nu vet jag att jag har stöttat livmoderslemhinnan så gott det går, om än ett par dagar sent.

Jag måste faktiskt säga att jag tycker bemötandet på kliniken har varit uselt jämför med innan vi hade Skruttis. Inget koll på slemhinnans storlek, ingen koll på östrogennivån. Läkaren kunde inte ens svara på vad det kostar, han var inte säker på summan.

Vi har två 2-dagars kvar i frysen. Vi vet inte vad vi ska göra, om vi ska försöka med dem eller inte. Jag tror det här blir sista försöket.