Jobbet väntar

I morgon börjar jag jobba igen.....Bläää!!!

Det har hänt lite här. Stora saker har shoppats och jag har varit på en arbetsintervju. Mer om det en annan gång, förhoppningsvis i början på veckan. Ska försöka skriva oftare, misstänker att jag kommer behöva det som terapi nu när jag ska jobba....

Här innan helgen hade jag världens separationsångest över att inte vara med Skruttis på dagarna längre. Jag grät och grät och mådde pest. Det finns inte ord för hur mycket jag kommer att sakna och tänka på henne (och på K med såklart, men mest Skruttis.) Hon kommer att ha det så otroligt fantastiskt och kul med sin pappa, men konstigt känns det i alla fall att det inte är vi på dagarna längre.

I början av november börjar hon förskolan.

Söndag

Veckorna går för fort! Redan söndag.

Jag och Skruttis startade dagen med att träffa kompisen och hennes dotter. Det blev en promenad och ett kort besök i lekparken. Sen var tanken att jag och familjen skulle åka och kolla på kakel, men vi hamnade i Gustavsberg i stället. Och där blev jag på uselt humör som resulterade i att jag la mig under täcket i ett par timmar och var sur. Skitbarnsligt. Jag ville bara vara ifred och orkade inte med K och ärligt inte höra Skruttis gnälla mer. Ibland behöver jag tanka energi för mig själv. Det lyckades bra, kände mig mycket gladare sen och de kom ner och hämtade mig till middagen. Underbart att slippa laga mat.

Vi försöker komma på vad vi vill göra de sista två veckorna innan jag börjar jobba. Skulle gärna göra några dagsutflykter, men jag känner mig rätt tom på idéer. Har ni några får ni gärna tipsa.

Om pausen och uppdatering

Jag har behövt en paus från bloggandet. Kände att jag bara skriver en massa negativa och tråkiga saker och orkade inte riktigt med det plus att det inte funnits tid. Men nu har jag tänkt till och insett att det är när det känns lite extra tungt av olika anledningar som jag har behovet att skriva och det får jag acceptera. Det är ju faktiskt min blogg.

Vi har haft det lite kämpigt ett tag, jag och K. Alltså med oss. Förhållandet. Jag vet inte riktigt vad som hände,men tungt blev det. Nu är det bra igen.

K har semester nu och vi kom hem igår efter några dagar med kompisar i Dalarna. Vi bodde en natt på hotell, besökte Furuvik med dem och sen övernattade vi hos dem två nätter. Så himla mysigt! Åhh vad jag behövde detta!

Mycket av vår tid har gått åt till ena katten som återigen hamnade på djursjukhuset. Vi har haft honom hos K´s mamma enda tills idag. Han äter nu äntligen och jag blir galen om han blir sjuk igen. Då han behövde medicin morgon och kväll så blev vi väldigt låsta under K´s första semesterveckor då han var tvungen att åka till sin mamma så ofta. Jag och Skruttis var med rätt ofta.

Skruttis då. Hon är så otroligt glad att pappa har semester. Det är nästan bara pappa som gäller just nu. Det är så underbart att se dem leka och busa och höra deras skratt. Jag har världens finaste familj.

Veckan som kommer har vi inte något speciellt inplanerat förrens  på lördag då vi åker till stugan vi hyrt. Jag hoppas vi åker och tittar på lite badrumsinredning, kakel och sånt för vi ska göra om badrummet någon gång under hösten eller vintern. Vi letar köksbord också. Ett runt sådant.

En trevlig förmiddag

Jag sitter och slöar i soffan efter en långpromenad i förmiddags med grannen. Så otroligt jobbiga backar i skog med vagnen, men bra motion blev det. Vi tog ett stopp vid vattnet så hennes hund fick bada.

Om jag nu ska gnälla så är foglossningen tillbaka. Verkar som det blir värst vid ägglossning. Försökte nå sjukgymnasten jag gick till under graviditeten, men hon är på semester. Jag funderar på att gå till en naprapat. Läst lite på nätet och många verkar bli hjälpta av det då bäckenet ofta blir snett. Såhär kan jag inte ha det!!! Vet ni någon bra naprapat i Stockholm?

Igår kväll var jag förresten på fotografiska med en kompis. Först middag ute. Det var underbart avkopplande,  måste komma iväg själv mycket oftare. Jag var glad över att en av utställningarna handlade om Mumbai. Även om vissa bilder gjorde mig tårögd.

Nu ska jag försöka sova lite, sov väldigt dåligt i natt då jag hade så ont.

Katten dålig igen, födelsedag och ont

Katten har åter igen börjat vägra att äta så igår fick K vänta läääääänge innan han tillslut kunde lämna katten för vård. Jag blir så ledsen och mår dåligt över att han är sjuk. Vi kommer att behöva lära oss att tvångsmata honom med spruta. Jag är så orolig för att hans lever ska bli ännu sämre. Fettlever heter det visst. Får se när han får komma hem den här gången. Vi funderar på att han ska få vara hos K´s mamma några dagar för att få lugn och ro. Han är inte förtjust i Skruttis och ogillar starkt när hon jagar honom och då hon tjuter av glädje över att se honom....

Idag fyller jag år. Oturligt nog sov jag bara fyra timmar natten till idag och har varit så himla trött. Men glad över att jag blivit firad och haft mys med familjen och otroligt glad över att min brorsa kom hit. Saknar honom ofta, vi ses alldeles för sällan. Mina föräldrar var också här. De lurade mig lite med ett telefonsamtal och så stod de här utanför. Trevligt! Tårta, kaffe, jordgubbar och hallon. Mycket gott. Jättefina presenter har jag fått, blir alldeles varm och rörd.

Ursäkta att jag tjatar, men jag blir galen på att ha ont i buken. Jag måste beställa ägglossningstest och graviditetstest.

Hoppas ni haft en fin helg!

Kram!

Fortfarande ont

Jag har så jädrans ont i buken eller däromkring. Som mensvärk och det drar och pirrar på nåt sätt. Har humörsvängningar som varit rätt kraftiga trots att mensen är över. Så igår testade jag faktiskt och det visade negativt. Visserligen med testlagrets test med bäst före datum 06/2013, men det var inte en antydan till streck.

Upp och ner

Så kan man sammanfatta den senaste veckan. Det handlar främst om katterna, men också att jag känt mig lite nere. Pga dem såklart, men också annat.

Vår ena katt vistas på djursjukhus sedan i söndags. Han har haft svullna ögon som varit fulla med var och varit väldigt låg och slö. Det värsta är att han försvann i torsdags förmiddag och kom inte hem förrens i lördags eftermiddag. Jag har haft sån ångest och känt att det är mitt fel som inte hann stänga kattluckan. Sjuk och försvunnen. Vi vet ju inte heller om han ätit eller druckit när han varit borta. Vi har letat och letat, pratat med grannar och varit så jäkla oroliga. I fredags kväll sa vår närmsta granne att hon hade sett honom. Så himla skönt med ett livstecken. Så helt plötsligt i söndags låg han på mattan under bordet. Han hade blivit piggare, men vi ringde djurakuten och de tyckte vi skulle avvakta och försöka få honom att äta kokt torsk eller kokt kyckling samt få honom att dricka. Dricka gick bra, men ingen mat. I söndags morse åkte vi in och han är som sagt kvar där. Han var lite uttorkad och har fått dropp. De sa att vi inte får hem honom innan han äter själv. Fram tills idag har han bara morrat när de försökt klappa honom, men idag fick vi veta att han både är lite kelig och att han har ätit själv. Skönt! De har tagit prover, men hittar inget fel. Ultraljud av buken återstår.

Så midsommarhelgen var sådär. Jag hade mest ont i magen och var orolig. Och så kom mensen på midsommarafton, för tidigt igen. Jäkla kropp. Vi var hos mina föräldrar tillsammans med brorsan och hans tjej och åt lite sen åkte vi hem. Det var trevligt där och extra roligt att de busade och lekte med Skruttis rätt mycket. Ville först inte åka ifall katten skulle komma hem, men vi hade stängt kattluckan så han inte skulle kunna gå ut igen och vi var inte borta länge.

Helt otroligt, men så bestämde sig vår andra katt för att försvinna över ett dygn, vilket ingen av våra katter brukar göra! Igår kväll kom hon tillbaka. Nu får de hålla sig lugna tycker jag.

Förutom allt med katterna så har jag känt mig så ensam och jag tycker att dagarna just nu är rätt trista. Det snurrar en massa tankar i huvudet om allt möjligt.

Jag ogillar när det är så här varmt (lagom är bäst...) och mår bara dåligt och känner mig ofräsch. Jag borde vara ute och få massor med D-vitamin och ja vi är ute, men kanske inte tillräckligt för att mina värden ska stiga. Och det måste de ju. Jag läste igen att mörkhyade behöver vara ute 5-10 ggr längre än andra för att få samma D-vitamin dos.

Jag är noga med att använda solskydd på Skruttis och/eller ha långärmat och långbyxor. Vet inte om jag är fööör noga. Hur gör ni? Solhatt har hon också, men den slänger hon mest på marken...

Sen har jag börjat få ont där äggledaren satt. Det värker och drar och känns olustigt. Jag hoppas verkligen att det inte ett utomkveds igen och att det fastnat i ärret. Sån otur kan jag väl inte ha? Det onda började efter vårt första syskonförsök så jag är lite orolig måste jag säga. Att jag har haft mens litar jag inte på, det har jag haft förut vid utomkveds.

Usch, vilket deppigt inlägg. Jag får avsluta med nåt positivt, nämligen att vi har hittat en stuga att hyra vid en sjö. Ska bli mysigt. En vecka blir vi där och resten av semestern får vi ta som den kommer. Blir bra det.

Kram!