Trött & Glad

Vilken dag det har varit! Har haft en enorm fredagsstämning i mig på nåt sätt. Det var lite segt att komma upp i morse, vaknade så många gånger på natten av den onda halsen. Men när jag väl var på jobbet efter både kaffe och te så gick det bättre. Fick lite småplock gjort, men jag är säker på att jag hade hunnit göra mer om jag hade känt mig hundra procent i form. På eftermiddagen blev det fika med glass och sorbet. Har inte varit så förtjust i sorbet förut, men det var riktigt gott. Ska nog testa det lite mer i sommar när det är riktigt varmt. Med tanke på hur jag mått igår och idag så hade jag tänkte flexa ut nån timme tidigare, dvs vid 14-tiden, i stället blev jag kvar till strax efter 17.... Sen gick jag lite i affärer och strosade. Har hittat två härliga parfymer som jag vill ha, framför allt Ed hardys.

Det var länge sen jag såg fram emot helg så mycket som denna. Kanske för att förra helgen blev ett fiasko och var allt annat än avkopplande. Nästan, men bara nästan, så jag ser fram emot att städa. Lite måste jag fixa här hemma i helgen, det kan inte se ut såhär som det gör nu när K kommer hem på tisdag.

Dynorna ska ut på balkongmöblerna i morgon och sen ska jag sitta där och mysa med en bok hade jag tänkt. Förutom städningen då så känner jag för att "bara vara". Måste ladda inför nästa vecka som jag tror blir tuff för då börjar omorganisationen och det blir nog kaos hela veckan innan vi hittat rutiner osv. Men kul ska det bli!!! Jag skulle ju flytta rum idag också, men jag har inte haft några krafter till det alls så det får bli på måndag. Jag hoppas att jag och min nya rumskompis kommer bra överens. Kommer kännas konstigt på så sätt att byta. Jag är glad över att hon ofta vill ha dörren stängd så man inte blir störd av allt prat och spring i korridoren. Det gillar jag! Mycket lättare att koncentrera sig då och dessutom ligger rummet på skuggsidan så jag slipper sitta i 40 graders värme.

Tog faktiskt ett glas rosé till middagen. Det var ganska gott men inte det godaste vinet jag druckit. Det är lite halvmousserande, inte riktigt min stil märkte jag. Tröttis blev jag också. Får se hur länge jag orkar vara uppe i kväll. Har åter konstaterat att jag inte är nån kvällsmänniska.

Torsdagskvällen

Jag känner mig väldigt hängig trots Alvedon. Är inte mycket för mediciner, men kände mig tvungen för att kunna sova snart. Det gick bra hos veterinären och på tisdag ska stygnen bort. Nu har jag tagit en lång varm dusch och sitter i sängen med två tjocka täcken. Har inte feber, men nästan. Nu är det inte så många dagar tills K kommer hem. I helgen blir det väldigt lugnt, ska nog se några filmer och kurera mig förutom att vara ute i solen. Näe, nu ska jag försöka sova.

Halsont!

Igår kväll pratade jag med en kompis i telefonen och skröt om hur sällan jag får riktigt ont i halsen och/eller blir förkyld. Han har själv varit krasslig sen påsk. Vad händer? På väg från tunnelbanan i morse börjar halsen bränna som eld och lagom vid lunch kunde jag knappt svälja. Tji fick jag för mitt skryt. Flexar ut tidigare och tänkte vila lite innan lilla katten ska till veterinären. Tror jag har feber också.

Lång dag

Är på väg hem från jobbet nu, men missade klantigt nog att bussarna bara går två gånger i timmen så här dags. Har mycket på jobbet, men hann skriva undan lite i alla fall. På måndag ska jag byta rum också eftersom det spökar i mitt ;-) .Ska laga lite pasta med kräftstjärtar och sen är det inte mycket kvar av kvällen. Måste mysa lite med lilla katten också. Saknar den stora jättemycket! Han är ju hos K's mamma.

Mitt liv

Tiden rinner iväg och ibland känns det som att mitt liv försvinner till ingenting. Jag kan ju inte bara gå och vänta på att få en egen familj, det måste hända annat också. Jag tänker ibland på hur jag kommer se tillbaka på mitt liv sen när jag är 88 år. Vad kommer jag att minnas och vilka känslor kommer dessa minnen att framkalla? Jag vill känna mig tillfreds med det liv jag levt fram tills dess. Jag vill inte få nån slags panik att jag inte hunnit göra något eller att tiden fanns, men jag tog inte tillvara den, jag var för lat eller för feg.

Man kanske skulle ta tjänstledigt och jobba i Indien ett tag.  Det är ju faktiskt nåt jag alltid velat göra. Eller så sitter jag där om 53 år och inser att jag var en fegis.

Indien tål att tänkas på.....

Godnatt

En lugn dag

Dagen började mycket bra. Vi håller ju på med en omorganisation på jobbet och vi ska bli två team istället för tre. Idag hade mitt team möte på ett café där vi åt frukost tillsammans och planerade för framtiden. Var himla mysigt. Jag som varit ganska skeptisk till att ha hamnat just med dessa kollegor då de är flera jag inte brukar umgås med, tycker att vi är ett toppenteam! Jättekul!

Sammanlagt har jag nog bara jobbat tre timmar idag pga möten och för att jag skulle iväg till tandläkaren och laga hål. Fy 17 vad jag hatar att gå till tandläkaren. Alltså det är så hemskt så jag knappt andas när jag ligger där i stolen och jag känner mig så liten och ömklig. Smärtan, ljudet, bedövningen, ALLT är vidrigt. Fånigt tycker säkert många, men jag kan inte hjälpa det. Hur som helst så överlevde jag ju. Åkte hem med en sned mun och önskade nästan att det var vinter så jag kunde gömma munnen i en stor halsduk eller nåt. Nu först börjar bedövningen släppa och det värker lite. Nästa måndag ska jag plågas igen och förmodligen fler gånger ändå för jag har tre (!) hål till att laga. Jag borde skämmas, fattar inte hur jag kan ha fått så dåliga tänder de sista 10 åren.

Jag hade tänkt åka med lilla katten till veterinären idag igen också för jag känner mig osäker på hennes dräneringssår plus att två stygn sitter väldigt löst. Såret har gått upp lite på ett ställe eller nåt har hänt där i alla fall, men nu har det läkt. Det känns som en skorpa har bildats där. Vad gör man? Ska man åka och kolla upp det? När jag ringde igår hade tjejen jag pratade med svårt att ge mig råd över telefonen, vilket jag kan förstå. Hon opererades förra onsdagen så det har ju gått flera dagar. En annan anledning till att jag drar mig för att åka är för att jag måste ta taxi. Skitdyrt. Fast lilla katten är ju värd det såklart, jag vet att man inte ska tänka så, men ibland gör jag det ändå. Det har blivit så många veterinärbesök i och med att båda katterna blivit bitna och fasligt dyrt trots försäkringar.

Krig

Sen jag började jobba har jag blivit så mycket sämre, riktigt usel tycker jag, på att skriva. Jag vet inte vad som tar emot, om det är orken, inspirationen eller vad. En del är väl att det har hänt så mycket tråkiga saker sista tiden IGEN.  Det är bråk med mina föräldrar, skitjobbigt. Jag tänker inte skriva om det i detalj för då triggar jag bara igång mig och kommer bli jättearg, ledsen och kanske ligga vaken och tänka på det hela natten. Har ägnat sååååå många timmar åt detta bråk eller krig, ja krig är nog ett bättre ord. Idag när jag kom till jobbet så tänkte jag på hur otroligt mycket energi det går åt till att vara upprörd, ledsen osv. Det tar mycket på krafterna att kriga helt enkelt. Är helt slut efter helgen som inte kändes som nån helg, tyvärr. Har haft en klump i magen och en fruktansvärt obehaglig känsla inom mig. Den är svår att beskriva. Har kommit in i nåt sånt där apatiskt tillstånd igen, men lyckades i alla fall fixa middag. Skulle städat också, men det får vänta. K är i USA så jag är ensam i tio dagar. Om inte bråket hade varit och ena katten hade varit sjuk, men främst bråket, så hade det varit helt ok att vara ensam. Nu känns det tufft om jag ska vara ärlig. Vill finnas för honom och trösta honom!!! När ska allt elände sluta? Jag orkar faktiskt inte mer, jag vill ha ett lugnt och "vanligt" liv. Det är sant, JAG ORKAR INTE.