Tiden rinner iväg och ibland känns det som att mitt liv försvinner till ingenting. Jag kan ju inte bara gå och vänta på att få en egen familj, det måste hända annat också. Jag tänker ibland på hur jag kommer se tillbaka på mitt liv sen när jag är 88 år. Vad kommer jag att minnas och vilka känslor kommer dessa minnen att framkalla? Jag vill känna mig tillfreds med det liv jag levt fram tills dess. Jag vill inte få nån slags panik att jag inte hunnit göra något eller att tiden fanns, men jag tog inte tillvara den, jag var för lat eller för feg.
Man kanske skulle ta tjänstledigt och jobba i Indien ett tag. Det är ju faktiskt nåt jag alltid velat göra. Eller så sitter jag där om 53 år och inser att jag var en fegis.
Indien tål att tänkas på.....
Godnatt
Oj, Indien! Spännande! Följer K med då eller?
SvaraRaderaJag följer med till Indien! Reste runt där -03 och tyckte att det var fantastiskt! Det tål att tänkas på.
SvaraRaderaStora kramar
Har inte pratat med K om det på länge, men har nämnt det lite till och från under ett par år. Nåt IT-jobb måste det ju finnas till honom där ;-)
SvaraRaderaMarie, häng med till Indien du också!
SvaraRadera