Hungrig

Jag är hungrig hela tiden. Jag vet inte vad jag ska stoppa i mig som känns hyfsat nyttigt. Är ingen fruktmänniska, men antar att jag får tvinga mig till att bli en sån.

Första jobbdagen och testdag

Oj vad segt det var att gå upp i morse när klockan ringde 6.00. Jag sov dessutom väldigt dåligt i natt. Låg och funderade på jobbet....Inte vidare smart, jag vet. Vaknade flera gånger under natten och hade svårt att somna om. När jag vaknade var jag helt genomsvettig. Vet inte varför. Både K och jag ångrade att vi inte tog några dagar till. Hade varit så skönt att börja på en torsdag. Men nu var det som det var så det var bara att göra sig i ordning och åka.

Testade i morse och det blev positivt även med klinikens test. 

När jag kom till jobbet kändes det som en helt ny arbetsplats. Har fått tre nya kollegor plus att tre praktikanter som ska vara hos oss i några månader. Fullt med folk ÖVERALLT, vilket jag tycker är skitjobbigt. Jag vill ha en liten arbetsplats! Har ofta känt så och idag blev det tydligare än någonsin. Jag vantrivs där. Det är inte alls bra. Inte bara för att vi är sån stor enhet utan jag är så trött på arbetsuppgifterna.

Jag pratade med kliniken också. Berättade om mina blödningar, men bm verkade inte bry sig så mycket. Jag fick tid för vul 21/9. Hon föreslog först en dag i oktober. Hon sa att man kanske inte kan se så mycket den 21:a, men man kan i alla fall se att embryot finns i livmodern så det inte är nåt utomkveds. Hon förstod min oro för ett nytt sådant. Vi ska få träffa den läkare vi brukar ha.

Bild från Adlibris

Vill tipsa om den här jättebra, lite annorlunda deckaren.
Det är två systrar som skrivit den. Har beställt deras andra bok också, hoppas jag får den om några dagar.

Ha en fortsatt mysig kväll!

Jobbångest

Usch och bläää, i morgon börjar jobbet efter dessa tre semesterveckor. Får ont i magen bara jag tänker på det. Det hade varit underbart med en vecka till. Känner mig inte utvilad heller, vilket jag brukar göra. Men det är bara ta sig dit och jobba på.

Fan!

Nu blöder jag igen. Mer än förut. Riktigt klarrött blod.

Kan det inte bara sluta helt nån gång så jag kan slappna av. I Madrid drömde jag att bm inte såg nåt vid första ultraljudet. Det får inte bli så.

Några timmar var jag lugn, nu börjar oron komma smygande igen.

Lugnare

Ett fint streck blev det i morse också med testlagrets sticka. I morgon ska jag testa med klinikens eftersom de vill det. Inget mer rosa,rött eller brunt. Nu tänker jag släppa oron och försöka smälta att jag är gravid. Det känns helt underbart och overkligt! Lite läskigt också, kommer allt gå bra? Nästa mål blir fram till v 13.

För ett antal år sen tog jag för givet att jag skulle bli gravid. Men nu vet jag att det är en gåva och att det krävdes en hel del kämpande. Vi är så glada och rörda och tror knappt det är sant. Gravid.

Hemma igen

Först vill jag tacka för alla kommentarer och tack för att ni tror på mitt plus, det värmer och det ger mig hopp!

Den här dagen (och även de sista som ni märkt) har varit en känsloslam berg- och dalbana. I morse var jag jätteledsen för det brunröda hade blivit rosarött. Men efter det så har det inte kommit nåt mer. Jag har dock inte fått tillbaka några symtom och hela min kropp är förändrad, framför allt är jag inte sådär svullen som jag brukar vara innan mens. Svullnaden brukar avta när mensen sätter igång. Jag har min vanliga mensvärk men något minskad än vad jag normalt har, är lättirriterad, känslig och sötsugen! Jag hade tänkt ta ett test nu när jag kom hem, men nån måtta får det vara, det får vänta till i morgon bitti. Förbereder mig på att det är ett missfall även om jag vet att många har blödningar. Det är just att ALLA symtom försvann samtidigt som jag nu tycker är helskumt. Jag har börjat tänka att det inte är ett utomkveds, jag kan väl för sjutton inte få det TRE gånger inom loppet av två år, försöker jag peppa mig med....

Jag tog Crinone i morse också. Hade först tänkt att låta bli, men vågar inte. Är det så att mensen inte kommer igång när man tar Crinone? Min dr sa ju nåt sånt, att den brukar komma efter tre dagar när man slutat med den. Är det därför jag bara fått lite blödning och inte mens? Förhindrar Crinone att en riktig blödning startar? I sånt fall blir jag less. Det betyder ju att min lilla blödning egentligen kan vara en stor.

När jag satt på flyget så hade jag två inlägg formulerade i mitt huvud. Nu får jag inte ner nåt av det här. Jag var så himla ledsen på resan hem. Grät till och med. Jag har hittills inte klarat av att gråta bland folk, men nu gick det inte att hejda. Det var bara en kort stund, några minuter, men ändå. Det är lång tid för att vara jag. Allt kändes så hopplöst, allt det här med barnlösheten och ivf. Kom fram till att vårt nästa försök i sånt fall blir i oktober. Jag antar att man inte kan göra FET efter ett missfall. Sen läste jag ut en jättebra bok. Tur jag hade den där boken, annars hade jag väl suttit där med mina negativa tankar i fyra timmar.

Är det kört nu?

I morse var det brunrött i samband med att jag tog Crinonen. Vad betyder det? Har inte haft några symtom sista 1,5 dagarna. De bara försvann helt plötsligt. Jag är helt knäpp som ni vet och dessutom väldigt otålig. Så för att sista dagen här inte skulle bestå av en massa grubblande köpte jag ett clear blue test. Jag fick ett plus! Ett starkt vanligt plus. Det visade sig dessutom på någon sekund och var starkare än de jag gjorde hemma innan vi åkte.

Det känns så mycket bättre efter testet. Men jag har lite orostankar kring det brunröda och att jag numera har mensvärk och inte samma,värk som förut. Så antingen är det ett plus eller så har jag hormoner kvar efter ett tidigt missfall eller så är det ett utomkveds. Det återstår bara att vänta antar jag. För mig har mensen kommit tre dagar efter att jag avslutat med Crinone. Hoppas den inte kommer och hoppas det brunröda inte är ett missfall!!!

Tjatigt och ältande inlägg från mig igen...Var bara tvungen att skriva av mig.

Njuter av sista dagen här i solen. I morgon bitti börjar hemfärden.