Fixar jag att vara en mamma?

Har länge tvekat om jag ska skriv om detta då det på nåt sätt känns lite pinsamt. Men nu gör jag det och det får bli som det blir.

Jag har stunder eller t o m dagar då jag kan känna mig så himla osäker på om jag kommer att fixa att vara mamma. Jag känner mig väldigt ovan och lite smånervös inför alltihop . Samtidigt som det ska bli fantastiskt såklart! Har aldrig umgåtts mycket med barn och det gör att osäkerheten blir starkare skulle jag tro.  Är det bara jag som får nån slags prestationsångest ibland? Att jag måste vara den perfekta mamman och kunna och veta allt? Jag oroar mig också jämt för vad andra ska tycka och tänka, att jag ska bli dömd på nåt sätt. Att folk ska kommentera alla fel jag gör eller få mig att verka dum och okunnig. Eller tissla och tassla om det bakom min rygg.

Uppdatering v 34+0

Jag har inte haft någon ro att skriva så mycket sista tiden. Trots att jag jobbar kortare dagar så vet jag inte vart kvällarna tar vägen. Försöker visserligen lägga mig tidigt, men ändå. Mår sådär jävulskt illa igen på eftermiddagarna och kvällarna. Det startar samma tid som förut på eftermiddagen...Önskar jag kunde spy. Förutom detta så mår jag i stort sett bra. Mycket tack vare att foglossningen minskat så mycket. Lite nytt är väl krypningarna i kroppen och framför allt i benen på  natten och att jag börjar blir mer svullen om ben och lite i ansiktet. För övrigt känner jag mig som en stor klumpig elefant ;-). Det känns i hela ryggen att Skruttis går upp i vikt för var vecka. Jag är så nyfiken på vår lilla krabat där inne! H*n rör sig en hel del, stora rörelser och ibland gör det nästan lite ont samtidigt som det är mysigt.  Och stackarn som hickar flera gånger per dygn. Jag tror Skruttis har tröttnat på mina mammabyxor. De är ju ganska små vid det här laget och klämmer lite och det gillar h*n inte! Det som funkar bäst är helt klart mammaleggings på jobbet och mammamjukisbyxor hemma. Eller K´s pyjamasbyxor (ja, hemma då såklart). Längtar såååå efter kunna ha vanliga kläder.

Jag var till SÖS med min värk som jag skrev om. Fick svaret att det kan vara UVI och det skickades på odling. Det kan också vara förvärkar, men än så länge har det inte påverkat livmodertappen i sånt fall. (Fy bubblan vad ont det gör när tappen ska kollas. Hur ont gör då inte en förlossning kan man ju undra...?????). Jag har fortfarande molande värk, men inte lika kraftig som då. Försöker att inte tänka på det alltför mycket utan vill försöka njuta nu de sista veckorna.

Förra veckan var vi förresten på föräldrakurs om amning. Den var jättebra. Det var en praktikant som höll i kursen och hon var verkligen förberedd. Hon tog upp lite annat också som var bra att känna till.

På jobbet går det bra! Som jag misstänkte så var förra veckan tuff, men nu är det lugnare och jag ser till att jobba mina 75% och sen går jag hem oavsett. Har en del flex från förra veckan, funderar på att ta ut den i morgon och gå vid lunch, men vi får se....

Mitt D-vitaminvärde har stigit lite! Jiiippppiiii!!!! Det är långt ifrån normalvärde, men i alla fall, det är ju bättre än inget!

Ha en fortsatt bra kväll. I morgon är det fredag :-).

Boken

K hittade den på Tradera idag! Tradera är inte riktigt min grej än, men det kanske kan bli :-)

Sagor

Jag letar efter en bok med godnattsagor som jag hade när jag var liten. Den är blå och heter typ" 365 sagor om året". Vet att det finns en nyare röd variant, men jag vill ha denna!!! Någon som vet vilken jag menar och vart man får tag i den?

Förvärkar???

Kan inte sova. Till och från i ett dygn, med några timmars mellanrum har jag haft kraftig mensvärk i ländrygg, mage och ljumskar. Förvärkar? Är detta normalt? Jag trodde inte man hade ont i några timmar i sträck.

Gårdagens ultraljud och dagens besök hos barnmorskan

Det var en jättegullig BM som gjorde ultraljudet igår. Jag var så himla glad och förväntansfull och gick och log hela morgonen inför besöket. Det var underbart att se Skruttis igen! Hade hoppats på en bild och att visa den här, men man såg så otydligt den här gången så det blev ingen. Jag hade förväntat mig tvärtom, att man skulle se allt jättetydligt nu när det inte är långt kvar. Skruttis ligger med huvudet nedåt. H*n väger 2 kg, vilket enligt BM är 90 g under normalvikt. BM trodde att Skruttis skulle bli, som hon uttryckte det: "en normalsvensson" tills förlossningen. Hon berättade att normalt är ca 3,7 kg. Det låter ganska stort tycker jag, men det kanske det inte är. Något annat jag hade förväntat mig var att Skruttis skulle ha massor (nåja, ganska mycket) hår på huvudet, men det var bara några fjun. Med tanke på att jag har supertjockt och mycket hår, tänkte jag. Det fanns bra med fostervatten också och jag frågade om mitt ömma område (som numera är större än en femkrona). BM trodde det beror på att Skruttis ligger och trycker med rumpan där. Innan vi gick sa BM att hon vet vad det är för kön. Sekunden efter att hon sagt det var det såååå nära att jag tänkte fråga henne. Kändes som hon sa det där för att småretas :-). Vi hade sagt till henne innan att vi inte vill veta.

Den ständiga frågan om BF ställdes också. Nu får det vara den 10 maj som gäller. Inget hattande hit och dit. Det var ju registrerat hos dem  på ultragyn att det var ett femdagars embryo vi fick så datorn kan ju inte ha räknat fel sa BM. Vi kom fram till att ivf-kliniken antagligen hade räknat på ett tredagars. Nu hoppas jag att inga fler BM eller läkare ber mig klura ut varför det står olika i mina journaler.

Så i dag var det dags för BM-besök. Ett kilo till hade jag gått upp och magen mätte 31 cm. Blodsockret var ok och då hade jag ätit frukost en timme innan. Hon kände efter hur Skruttis låg och sen var besöket slut. Nytt besök om två veckor.

Jag ska snart gå och lägga mig. Har känt som att förkylning är på gång igen, men det kan vara bara trötthet också. I morgon har vi planeringsdag på nåt ställe i stan. Jag är inte jättemotiverad till att planera eftersom jag bara jobbar några veckor till, men det ska bli trevligt med god frukost och lunch :-). Efter lunchen ska jag ta D-vitaminprov igen och sen är det föräldrakurs på eftermiddagen. Den ska handla om amning. Ser fram emot morgondagen!

De senaste dagarna

Det har inte blivit mycket bloggande för min del under veckan. Igår var jag jättegrinig och skrev ett inlägg som jag sedan tog bort...

Veckan har varit bra! Intensivt på jobbet, precis som jag misstänkte att det skulle bli. Men det har varit hanterbart. Dock har jag jobbat lite mer än mina 75%, men den flexen kommer att behövas nu i veckan när det äntligen är dags för ultraljudet på måndag och sen är det BM besök och föräldrakurs i amning också.

Jag är fortfarande lika trött på kvällarna om inte tröttare. Halsbrännan är så vidrig, ibland är smärtan helt galen och den kommer alla tider på dygnet. Det är ett område som är ungefär lika stort som en femkrona lite på vänster sida ovanför livmoderkanten som orsakar smärtan. Magmunnen antar jag. Igår köpte jag Gaviscon. Den var lite bättre än Novalucol tycker jag. Det tokiga är bara att jag tar ju kalciumtabletter + D-vitamin och Gaviscon innehåller kalcium. Det är inte bra att få i sig för mycket av det har jag fått order om av min husläkare. Hon har noga förhört mig om ifall jag äter mjölkprodukter innan jag började med kalciumtabletterna. Det är bra att hon är noga tycker jag. Har ni andra också sån smärta?

Foglossningen är såååååå mycket bättre :-). Är himla lycklig över det, det går inte att beskriva hur skönt det är att slippa halta och faktiskt kunna röra sig mer fritt. Underbart! Kan gå lite längre sträckor nu, men får mer och mer sammandragningar. Den här veckan har de kommit så fort jag går kanske 20  meter och det tar längre tid innan de går över. Jag kanske går för fort, passar ju på nu när bäckenet är bättre :-).

Skruttis rör sig massor nu. H*n har haft party hela natten. Vi vet fortfarande inte vad Skruttis ska heta. Jag har svårast med tjejnamn nu. Inget jag riktigt fastnat för. Trodde vi hade ett, men nja.....det känns inte hundra.

I torsdags var vi förresten på en föräldrakurs om föräldraskap. Den var helt ok. Kursledaren pratade mycket om att man inte ska glömma bort varandra, att det är viktigt att inte bara prata om barnet och att man kommunicerar och talar om sina behov. Han nämnde även att man förväntas vara så lycklig när man första gången får hålla sitt barn, men att alla inte känner så utan lyckan och kärleken till barnet kan växa fram och det är inget onormalt med det.

I eftermiddag blir det en liten biltur på 1,5 timme enkel resa då vi ska skjutsa brorsan och hans tjej till en fest. Mer än så har vi inte planerat och det känns bra. I morgon förmiddag ska vi hämta dem.

Ha en fin lördag!!!