Så kan man sammanfatta den senaste veckan. Det handlar främst om katterna, men också att jag känt mig lite nere. Pga dem såklart, men också annat.
Vår ena katt vistas på djursjukhus sedan i söndags. Han har haft svullna ögon som varit fulla med var och varit väldigt låg och slö. Det värsta är att han försvann i torsdags förmiddag och kom inte hem förrens i lördags eftermiddag. Jag har haft sån ångest och känt att det är mitt fel som inte hann stänga kattluckan. Sjuk och försvunnen. Vi vet ju inte heller om han ätit eller druckit när han varit borta. Vi har letat och letat, pratat med grannar och varit så jäkla oroliga. I fredags kväll sa vår närmsta granne att hon hade sett honom. Så himla skönt med ett livstecken. Så helt plötsligt i söndags låg han på mattan under bordet. Han hade blivit piggare, men vi ringde djurakuten och de tyckte vi skulle avvakta och försöka få honom att äta kokt torsk eller kokt kyckling samt få honom att dricka. Dricka gick bra, men ingen mat. I söndags morse åkte vi in och han är som sagt kvar där. Han var lite uttorkad och har fått dropp. De sa att vi inte får hem honom innan han äter själv. Fram tills idag har han bara morrat när de försökt klappa honom, men idag fick vi veta att han både är lite kelig och att han har ätit själv. Skönt! De har tagit prover, men hittar inget fel. Ultraljud av buken återstår.
Så midsommarhelgen var sådär. Jag hade mest ont i magen och var orolig. Och så kom mensen på midsommarafton, för tidigt igen. Jäkla kropp. Vi var hos mina föräldrar tillsammans med brorsan och hans tjej och åt lite sen åkte vi hem. Det var trevligt där och extra roligt att de busade och lekte med Skruttis rätt mycket. Ville först inte åka ifall katten skulle komma hem, men vi hade stängt kattluckan så han inte skulle kunna gå ut igen och vi var inte borta länge.
Helt otroligt, men så bestämde sig vår andra katt för att försvinna över ett dygn, vilket ingen av våra katter brukar göra! Igår kväll kom hon tillbaka. Nu får de hålla sig lugna tycker jag.
Förutom allt med katterna så har jag känt mig så ensam och jag tycker att dagarna just nu är rätt trista. Det snurrar en massa tankar i huvudet om allt möjligt.
Jag ogillar när det är så här varmt (lagom är bäst...) och mår bara dåligt och känner mig ofräsch. Jag borde vara ute och få massor med D-vitamin och ja vi är ute, men kanske inte tillräckligt för att mina värden ska stiga. Och det måste de ju. Jag läste igen att mörkhyade behöver vara ute 5-10 ggr längre än andra för att få samma D-vitamin dos.
Jag är noga med att använda solskydd på Skruttis och/eller ha långärmat och långbyxor. Vet inte om jag är fööör noga. Hur gör ni? Solhatt har hon också, men den slänger hon mest på marken...
Sen har jag börjat få ont där äggledaren satt. Det värker och drar och känns olustigt. Jag hoppas verkligen att det inte ett utomkveds igen och att det fastnat i ärret. Sån otur kan jag väl inte ha? Det onda började efter vårt första syskonförsök så jag är lite orolig måste jag säga. Att jag har haft mens litar jag inte på, det har jag haft förut vid utomkveds.
Usch, vilket deppigt inlägg. Jag får avsluta med nåt positivt, nämligen att vi har hittat en stuga att hyra vid en sjö. Ska bli mysigt. En vecka blir vi där och resten av semestern får vi ta som den kommer. Blir bra det.
Kram!
