En blogg om tankar och känslor, glädje och sorg, om min familj och vår vardag. En blogg om mitt liv helt enkelt.
fredag 29 juni 2012
Fredag
Vad har vi haft för oss idag då? Inte så mycket faktiskt, tagit det väääldigt lugnt. Jag känner mig lite småkrasslig med ont i halsen och nacken. Vi har i stort sett bara lekt med babygymmet, varit på promenad, tvättat och nu måste jag göra en inköpslista till senare då vi ska handla inför i morgon. Jag tänker bjuda på paj och sallad och sen fika efter det. Vi blir inte många utan 7 st. Känns bra, jag tycker inte min födelsedag behöver firas alls egentligen.
Inköpslistan var det....
torsdag 28 juni 2012
Ett litet tillägg
Men som jag ser det så fick vi alltså ingen riktig förklaring.
Hemma
Och nej, vi får aldrig veta vad det var som hände eller vad det berodde på. Läkaren sa återigen att de inte vet om hon krampade eftersom de inte såg vad som hände. Känns bittert att inte få något svar.
När vi kom hem var jag helt slut, men kunde ändå inte somna. Skruttis sov så det blev lite egen tid i alla fall, vilket jag behövde kände jag.
Ska försöka lägga mig tidigt. Hur får vi Skruttis att inte vara klarvaken mellan 23-02 typ? Jag tycker det är kämpigt att så ofta vara vaken den tiden. Vaknar hellre tidigt på morgonen. Jag vet att hon bara är snart 6 v, men skulle så gärna vilja få en bättre dygnsrytm.
Tack för era kommentarer, de värmer ska ni veta!!!!
KRAM
onsdag 27 juni 2012
Ingen förklaring
Nu har K åkt hem och jag och Skruttis blir kvar över natten för observation. Vi kommer inte få någon föklaring till det som hände i morse. Läkaren är inte säker på att det var kramp. Jag tolkade det ju så, men ingen av oss vet ju riktigt vad som hände. Önskar jag inte hade blivit så rädd och panikslagen utan använt hjärnan mer. Jag hoppas hon inte hade syrebrist vid något tillfälle som vi inte vet om.
De grundproverna som togs var bra. Man går inte vidare med fler utan bara om det inträffar något igen.
Jag är fortfarande rädd och har så svårt att acceptera (japp, jag är ju sån...) att vi inte får något svar på vad som hände. Jag vill veta. Jag vet ju att vi inte kan vaka över henne dygnet runt och hade jag inte sovit så dåligt så hade vi aldrig vetat om detta. Hon har ju varit som vanligt sedan dess,sovit mer bara, men det är inte så konstigt tänker jag efter undersökningarna och allt här. Mellan sovstunderna har hon varit glad, pratat och varit som vanligt.
Nu ska jag ringa på sköterskan så hon får koppla in nån apparat som ska ha lite koll på Skruttis under natten. Jag ska försöka sova...
På sjukhus med Skruttis
I morse fick Skruttis ett krampanfall liknande epilepsianfall. Så jävla läskigt, jag trodde hon skulle dö. Jag halvsov och hörde henne vakna. Vände mig om och skulle trösta henne då såg hon jättkonstig ut. Blicken va stirrig, hon hade svårt att andas och krampade. Har ingen aning om hur länge det hade pågått och det var dessutom mörkt i sovrummet. Det jag såg varade i kanske 4-5 sek. Har fått så många frågor här på sjukhuset som jag inte kan svara på. Fick panik typ och blev chockad och tänkte inte på detaljer. Vi kommer bli inlagda minst ett dygn. Hoppas de hittar orsaken,men antagligen inte.
Lite svammel såhär på morgonkvisten
Ligger här i sängen bredvid vårt charmtroll som försöker somna om efter 3-tidens måltid. Hon är på gränsen, nappen har hon spottat ut så snart sover hon nog. Själv har jag blivit klarvaken och funderar på lite saker som vad vi ska hitta på idag till exempel och vad jag ska bjuda på till mitt födelsedagsfika på lördag. Känner inte alls för att baka. Konstigt det där,jag gillar det oftast annars, men inte när det blir ett "måste". Jag vet, jag är lite knäpp.
Nähe,om jag skulle försöka sova några timmar till jag också. K har jag förresten tvingat att sova i det andra rummet i natt, han behöver verkligen få sova ordentligt åtminstone en natt.
måndag 25 juni 2012
Acceptans
Tack för er omtanke angående mitt förra inlägg.
Det hjälpte mycket att skriva av sig. Trodde inte det, men så är det. Som jag känner nu så kommer jag inte att prata med bvc. Mina grubblerier och stress handlar om annat förutom amningen. Det handlar för mig om att acceptera, nåt jag är extremt dålig på ibland. Jag måste acceptera att min relation med mina föräldrar och i viss mån med syskonen är så dålig, att det är som det är liksom. Och jag måste acceptera att Skruttis får ersättning och jag måste se det positiva, inte tvärtom. Hon mår bra och det är huvudsaken!
Som jag skrivit tidigare så har det varit lite jobbiga grejer på sista tiden från vissa. Kritik och taskigheter. Men jag ska inte låta mig påverkas såhär nåt mer, inte ta åt mig. Inte känna mig värdelös.
Så idag får bli en dag när godiset ska bort och självförtroendet och självkänslan ska fram! Det kommer bli jättebra! POSITIVA TANKAR från och med nu!
KRAM