Ingen förklaring

Nu har K åkt hem och jag och Skruttis blir kvar över natten för observation. Vi kommer inte få någon föklaring till det som hände i morse. Läkaren är inte säker på att det var kramp. Jag tolkade det ju så, men ingen av oss vet ju riktigt vad som hände. Önskar jag inte hade blivit så rädd och panikslagen utan använt hjärnan mer. Jag hoppas hon inte hade syrebrist vid något tillfälle som vi inte vet om.

De grundproverna som togs var bra. Man går inte vidare med fler utan bara om det inträffar något igen.

Jag är fortfarande rädd och har så svårt att acceptera (japp, jag är ju sån...) att vi inte får något svar på vad som hände. Jag vill veta. Jag vet ju att vi inte kan vaka över henne dygnet runt och hade jag inte sovit så dåligt så hade vi aldrig vetat om detta. Hon har ju varit som vanligt sedan dess,sovit mer bara, men det är inte så konstigt tänker jag efter undersökningarna och allt här. Mellan sovstunderna har hon varit glad, pratat och varit som vanligt.

Nu ska jag ringa på sköterskan så hon får koppla in nån apparat som ska ha lite koll på Skruttis under natten. Jag ska försöka sova...