måndag 25 juni 2012

Acceptans

Tack för er omtanke angående mitt förra inlägg.

Det hjälpte mycket att skriva av sig. Trodde inte det, men så är det. Som jag känner nu så kommer jag inte att prata med bvc. Mina grubblerier och stress handlar om annat förutom amningen. Det handlar för mig om att acceptera, nåt jag är extremt dålig på ibland. Jag måste acceptera att min relation med mina föräldrar och i viss mån med syskonen är så dålig, att det är som det är liksom. Och jag måste acceptera att Skruttis får ersättning och jag måste se det positiva, inte tvärtom. Hon mår bra och det är huvudsaken!

Som jag skrivit tidigare så har det varit lite jobbiga grejer på sista tiden från vissa. Kritik och taskigheter. Men jag ska inte låta mig påverkas såhär nåt mer, inte ta åt mig. Inte känna mig värdelös.

Så idag får bli en dag när godiset ska bort och självförtroendet och självkänslan ska fram! Det kommer bli jättebra! POSITIVA TANKAR från och med nu!

KRAM

3 kommentarer:

  1. Jag vet ju inte hur dina famlilje relationer ser ut riktigt bara sånt man kan läsa mellan raderna.
    Men jag kan säga att mina två bröder visste inte ens om att jag väntade barn innan hon var född. Min pappa fick reda på det av en slump för att han såg mig typ 3 veckor innan Evixa föddes på centrum.
    Jag skickar presenter vid deras barns födelsedagar men dom ringer inte ens och säger grattis till mina barn.
    Min pappa(ja eller vad det kallas)vald tidigt bort mig och tog bara hand om min bror varannan helg när vi båda skulle ha åkt till honom. När jag var 7 bad jag honom dra åt helvete och pratade inte med honom förens jag var 18 när han ringde och ville att jag skulle ta emot en bil som han hade köpt åt mig. Jag tog den och sålde den för jag hade inte ens haft en enda körlektion men behövde pengarna till studier utomlands....as bra klirr i kassan.
    I could go on and on and on.......
    Men jag har alltid haft min mamma. Det räcker bra.

    Jag ska hålla tummarna för att du snart mår bättre och att du klarar av att inte äta godis:)
    Å amma eller inte amma - sånt e livet huvudsaken är ju precis det du skrev Skruttis mår bra!
    Men jag vet precis vad du menar med värdelöshetskänslorna...har dom ju själv över att ammningen inte funkar så som jag skulle vilja.
    Positiva tankar!!!

    SvaraRadera
  2. Heja heja!! Du är världens nästa mamma till skruttis - tänk på det! Amning är inte hela världen, det viktigaste är ju att hon mår bra och blir mätt!

    Sträck på dig, för du är BRA!!
    Kram

    SvaraRadera