Jaha, då är var det dags för Skruttis att vara förkyld igen. Inte så många dagar sedan hon blev helt bra från den förra. Hoppas det inte blir så långvarigt den här gången. Tycker så synd om henne. Hon är dock pigg och glad trots den konstant rinnande näsan. Ingen feber än så länge. K är också dålig. Inte lika som Skruttis, men han har varit hemma idag från jobbet. Jag hoppas vi kan träffa kompisar på söndag och deras två barn. Vi har dock förvarnat för vi vet att de är enormt noga med att inte träffa folk som är det minsta sjuka.
Det enda vi har gjort idag är att myst och lekt. För min del har det blivit en del tid vid datorn också. Nästa vecka tänkte jag kontakta någon trafikskola för innan jag börjar jobba nästa höst så ska jag ha tagit körkort. Så är det bara. Jag måste lägga av med att skjuta på allt utan faktiskt ta tag i saker och ting. Jag har blivit mer peppad nu när min systerson satt igång och även en bekant till oss som precis som jag varit livrädd för att köra. Plus att jag och K pratat en del idag om att vi så småningom vill flytta och det känns inte kul om avstånd ska vara ett hinder pga att jag inte har körkort. Men jag är fortfarande livrädd och tycker inte det ska bli det minsta kul. (Ingen bra inställning, jag vet, men kan inte rå för att jag tycket det känns hemskt.)
Vi har haft en dag då vi pratat en del framtid som t ex det här med att flytta och om syskonförsök, men det blir nog något inlägg om det framöver.
En annan sak: jag har faktiskt varit ganska duktig och tänkt på vad jag stoppar i mig, men nog fan har jag gått upp 2 kg i stället!!!!!!!! Jag väger mer än när jag kom hem från BB. Är inte det helt sjukt irriterande!!? Jag blir galen alltså och det är på gränsen att jag vill storgråta. På riktigt så vill jag nästan det. Det är inte muskler om nu någon trodde det. Plus att jag känner mig så himla uppsvälld jämt förutom direkt efter mens. Så var det inte förr. Jag tycker inte att någonting är sig likt efter graviditeten. En annan grej också som jag stör mig på, men det får också bli i ett annat inlägg.
Jag är med rädd för att köra bil! Därför va jag nästan 24 när jag tog körkort. Å körde bara bil i nödfall fram till jag va 29, då fick jag chansen till ett fast jobb bara jag kunde ta mig dit i tid så då va jag ju tvungen men hatade det. Sen träffade jag kärleken i samma veva å han pressade också på, så då blev det ganska mycket bilkörning. Numera är det mest sambon som kör, men ibland måste jag ju köra, inte roligt, speciellt inte nu i snön.
SvaraRaderaSå jag förstår dina tankar å jag kan säga att utan en knuff från en dam på ungdomscentrum hade jag inte haft körkort nu, hon gav mig 2 veckor betald semester för att jag skulle gå intensivkurs, 4 månader senare hade jag körkort.