fredag 8 februari 2013

Ett minimonster

Vi har numera ett litet minimonster här hemma. Skruttis är nästan totalförändrad sedan de senaste dagarna. Igår höll jag allvarligt på att bli galen på riktigt.  Det är ju tur hon är så söt och härlig någon sekund mellan allt skrik och gnäll. (Hon är ju såklart jämt härlig, men ni hajjar. Det är ju inte så att jag tycker illa om henne när hon är på dåligt humör. Vill bara förtydliga.) Numera vill vill hon inte äta, inte sova, inte byta blöja och som sagt, gnäll, gnäll och åter gnäll. Hon är inte stilla en sekund och vill inte heller vara ensam en sekund. Hade jag kunnat så hade jag ringt nån, gått ut på en timmes promenad ensam igår mitt på dagen för att hämta lite kraft och ta några djupa andetag. Eller bara satt mig på ett fik. Jag känner inte igen Skruttis, hon är som en ny person. Idag är jag nästan död och har hemsk huvudvärk. Nattningen höll på i över tre timmar igår (och då hjälpte ändå K till på slutet när han kom hem efter middag ute) och hon somnade efter halv tolv nån gång. Det är inte jättesent, jag vet, men efter en sån dag så hade jag velat sova tidigare. Jag sov dåligt sen dessutom.

Jag antar att allt detta nya beror på någon utvecklingsfas. Jag hoppas det så det inte är något hon mår dåligt över eller så som orsakar denna beteendeförändring. Skratta och vara glad som hon brukar, vad hände med det liksom?

Nåja, nu har jag kommit över den lilla minichocken. Jo jag blev faktiskt lite chockad igår.

Jag lyckades få henne att somna om idag på morgonen tillslut. Hon var så trött så hon bara vinglade när hon satt i vår säng, ändå ska hon kämpa emot sömnen. Gullungen. Jag har tagit det vääääldigt lugnt idag, även om jag borde passa på att göra en massa nu när hon sover. Jag har ingen som helst ork. Det har bara blivit frukost framför Tv:n :-) och lite chatt med en kompis.

Nu är det i alla fall äntligen fredag!!!!! ♥



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar