Mår inte bra

Jag mår inte så bra, jag låtsas det, men usch vad detta utomkveds har fått mig att må dåligt psykiskt.

Jag har tänkt börja jobba i morgon. Det lät inte förra veckan som jag skulle få längre sjukskrivning (har haft två veckor) eller eventuellt att jag skulle jobba halvid (vilket bara skulle få mig att känna mig ännu mer stressad). Så ringde läkaren idag! Fast hon skulle ringa i morgon och sa att mitt hcg nu är 10, men att de vill följa mig till noll. Sen tog hon upp det här med att jag ju behövde längre sjukskrivning. Men då kläckte jag ur mig att jag sagt till chefen att jag ska försöka jobba i morgon. Och så frågade jag när vi får försöka igen, om vi nu skulle vilja det....Tveksamt, men OM. Tydligen måste vi vänta tre månader för läkningens skull för jag har tydligen ett hål i livmodern, embryot hade "knagt sig ur" beskrev hon det som. Alltså jag vet inte vad det är med min hjärna, men så hade jag inte uppfattat det, jag trodde det hade tagit sig ur nån kanal som hon berättat om tidigare och sen liksom satt sig mest på utsidan, men lite på insidan i nån liten öppning vid kanalen. Men så var det alltså inte. På nåt sätt så blev jag så himla deppig av det där med att knaga sig ur....Och jo, hon höll med om att det var väldigt otur. Otur, otur, otur!  Jag blir galen på otur. Fast jag vet att jag har det fantastiskt som har ett barn. Ändå är jag bitter.

Jag är rädd för att bli gravid igen. Jag är rädd för att jobba i morgon, rädd för jobbstressen. Samtidigt så saknar jag det sociala. Att sitta hemma gör att jag bara tänker å tänker och blir deppig. Eller? Ska jag stanna hemma? Jag vet inte, allt beror på jobbmängden och den har jag ingen koll på. Det lutar åt att jag går. Jag fick i alla fall någon slags panik och ringde gynavdelningen för att fråga om en sköterska kunde säga till läkaren att jag gärna vill ha förlängt en vecka till ifall att det inte funkar att jobba. Det som känns knas är också att det fortfarande gör ont på den sidan plus att jag inte kan ha byxor, det är inte det minst skönt att ha jeans på sig. Och jeans är det enda jag äger typ. Jag vägrar ha mammabyxor, så är det bara. Så jag får dra på mig jeansen.

Väldigt länge sen........

Jag behöver skriva av mig. Rejält. Samtidigt så finner jag inte orden så det blir ett kort inlägg ändå. Jag trodde inte att jag skulle blogga något mer någonsin.

Det har hänt en del. Det värsta är att jag har fått ett utomkveds igen, en tredje gång! Hur kunde det hända? Det var vårt sista embryo och det känns så surt för det satt precis där min borttagna äggledare suttit. Det finns inga rester kvar av äggledaren alls utan det satt i kanten på livmodern på nåt vis. Men jag är glad att jag har en äggledare kvar.

Det var tio dagar sen jag opererades. Är sjukskriven veckan ut, får se hur det blir sen. Alla graviditet är inte borta så det blir att ta prover med några dagars mellanrum för att mäta hcg. Förhoppningsvis slipper jag cellgifter den här gången.

Tre gånger. Fan liksom.

Jovisst...

...var det missfall. Det KAN vara ett utomkveds också, men läkaren trodde inte det för att äggledaren inte var svullen och jag hade inget blod i buken. Livmodern var helt tom. Hon tog bort rester som satt fast vid livmodertappen, vilket gjorde förjäkla ont alltså! Jag blev helt svettig. På nåt sätt slappnade jag av lite mer när hon sa att hon visste hur ont det gjorde för att hon varit med om samma sak.

Sen sa hon att 20% av alla graviditeter blir missfall och att risken ökar mycket när man fyllt 37-38. Fick lämna hcg prov och det var jag även och gjorde på gynakuten i lördags. Får svar i morgon.

Jag tycker att jag betedde mig lite underligt hos läkaren. Alltså som att jag inte brydde mig. Jag var som vanligt, fast nervösare. Pratade som vanligt och kände mig avtrubbad eller hur jag ska förklara. När vi kom hem satte jag igång att baka, tvätta, städa....Helt knäppt. Men...på fredagen var jag helt förstörd. Ledsen, förbannad, lättirriterad och spenderade dagen i pyjamas i soffan och tyckte synd om mig/oss. Shoppade för ett antal hundralappar på nätet som tröst och käkade bullar och godis och hatade allt utom min familj. Samtidigt blev jag så känslig och gråtig över Skruttis, denna underbara lilla tjej och hur otroligt lycklig och tacksam jag är över att hon är vår och hon är bäst.

 Jag har inte haft så mycket blödning fram tills igår förutom direkt efter ultraljudet. Igår fick jag hemskt ont i magen och ländryggen, som mensvärk gånger tre ungefär. Och sen dess blöder jag massor och har ont. Känner mig svag på nåt vis. Helt orkeslös. Är hemma från jobbet och bara är. Passar på att vila två dagar till, jag måste gå på onsdag, har inget läkarintyg. Jag är mest rädd för att blöda igenom på något hembesök, smärtan går ju att hantera och om inte annat så finns det ju smärtstillande.

Missfall?

Vi hade just börjat glädjas åt att mitt hcg hade stigit. Igår hade jag himla ont i ländryggen, nästan så jag inte kunde sitta och jobba. På eftermiddagen kom en rätt stor blödning med klumpar. Fan liksom. Pinsamt också för det gick igenom byxorna. Jag upptäckte det efter att jag hade hämtat Skruttis på förskolan. Det kändes som jag hade kissat på mig. Så typiskt att det är första dagen sen FET som jag inte haft något trosskydd. Är så glad att det inte hände under arbetstid dock.

Såklart så googlade både jag och K om missfall igår. Ursäkta lite äckliga detaljer nu, men jag kan inte låta bli att tänka på det jag såg på toapappret när jag kom hem, klumparna....Var det Liten? Det skulle kunna varit det, har jag fattat efteråt, när jag spolat. Och nu har jag ångest över att jag kanske spolat ner Liten.

Är hemma idag efter mycket velande. Kände att jag inte kan koncentrera mig på jobbet och jag ville kolla med sjukvården om jag bör åka in. Blöder bara lite när jag går på toa. Har ont i ryggen igen, men inget illamående, trötthet eller yrsel. Ingen molvärk i magen. Jag ringde kliniken och när jag beskrev så lät sköterskan lite ledsen och jag fick en tid i morgon bitti för ultraljud. Det är ju väldigt tidigt att se nåt, men hon sa att man kanske kan se hinnsäcken eller ett litet hjärta.....Jag har fått för mig att missfall "borde" göra mer ont och mer blod. Men jag har ingen erfarenhet alls och känner mig vilsen i detta.

Känner mig rastlös här hemma. Varit såååå trött sista dagarna och längtat efter en hemmadag ensam, men nu är jag pigg. K jobbar hemifrån så jag har sällskap i alla fall. Det hade han gjort oavsett.

V 5+5

Efter två blodprovstagningar,  illamående och molvärk vågar vi hoppas att Skruttis ska bli storasyster.  Ultraljud 27/2.

Hur var det man räknade?

Jag gjorde FET den 21/1 med ett femdagars, är jag i vecka 5+0 idag då? Jag har glömt hur man räknar.....

Hcg-koll

Idag fick jag svar på hcg provet som jag tog igår. Som jag misstänkte så var det lite lågt. Fan. Jag ska ta nytt test nästa vecka. Inga symtom.

Testdag

För en stund sedan testade jag positivt på klinikens test,  svagt streck fortfarande. Jag ska försöka få gå och kolla hcg,  jag kan verkligen inte slappna av annars.

Testat

Jag har testat nästan varje dag denna vecka....Och faktiskt så har jag fått ett svagt plus! På RD 7. Plusset har dock inte blivit ett dugg starkare så vi får se....Jag har mår illa lite då och då, känner av foglossning (fan vad tidigt, hur ska det gå resten av graviditeten?). Hur som helst så kan jag inte riktigt vara glad för jag tänker bara på utomkveds för att strecken fortfarande är svaga och för att det inte känns nåt i livmodern. Typiskt mig att oroa mig. Ska jag kräva att få ta hcg prov? Borde inte strecket bli starkare och starkare? Så har det varit förr för mig i alla fall.

Och sen vet jag inte om jag tänker blogga mer här. Kanske fixar jag en ny.  Och så vet jag att jag inte har svarat på era mail fast att det har gått så otroligt lång tid. Jag kommer att svara. Jag lovar.

Ruvare igen

I tisdags gjorde vi FET. Fick tillbaka vår sista blasto. Tyvärr så är jag 99,9% säker på att det har gått åt skogen. Jag känner absolut ingenting. Fram till i fredags kväll hade jag molvärk både i magen och ländryggen, ömma bröst, kände mig allmänt dålig som innan influensan bryter ut, men sen dess ingenting. De misslyckade försöken vi gjort har jag inte heller känt nåt.

Med Skruttis plussade jag väldigt svagt på RD 5. Jag förstår ju att det är otroligt tidigt, men då kände jag också att jag kanske, kanske kunde vara gravid. Testade negativt i morse. Egentligen hade jag inte tänkt testa, men det hade varit coolt att plussa på RD 5 igen.

Jag tar Crinone morgon och kväll. Vi fick tjata till oss det, de ville inte ge mig nåt hormon alls. Så i torsdags efter ett par telefonsamtal så skrev läkaren ut det. Jag kände att tar jag inte det när jag haft det förut så kommer jag grubbla sen om det var därför jag inte blev gravid. Nu vet jag att jag har stöttat livmoderslemhinnan så gott det går, om än ett par dagar sent.

Jag måste faktiskt säga att jag tycker bemötandet på kliniken har varit uselt jämför med innan vi hade Skruttis. Inget koll på slemhinnans storlek, ingen koll på östrogennivån. Läkaren kunde inte ens svara på vad det kostar, han var inte säker på summan.

Vi har två 2-dagars kvar i frysen. Vi vet inte vad vi ska göra, om vi ska försöka med dem eller inte. Jag tror det här blir sista försöket.

Inget FET

Det blir inget FET i november. Insättningen skulle blivit en lördag och då har kliniken inte öppet. Vi kunde fått ett två-dagars, men vi vill i första hand prova med blastocysten. Jag pratade med kliniken om att få tabletter för att reglera ägglossningen, men hon vägrade skriva ut såna utan menade på att ägglossningen kommer rätta till sig så småningom så att det inte helger kommer vara ett hinder. Vad vet hon om det? Jag blir faktiskt irriterad. Jag har ingen lust att vänta. Dessutom betalar vi ju för detta försök och då tycker jag man kan få välja hur man vill göra. Jäkla skit.

Förhoppningsvis dags för FET om några veckor

Det var länge sen jag skrev nåt. Det finns varken tid eller energi att blogga eller läsa andras.

Vi planerar ett syskonförsök vid nästa ägglossning OM den inte inträffar fel veckodag, vilket är väldigt troligt för det har varit så de sista månaderna. Har två 2-dagars och en blastocyst kvar. Det är möjligt att jag börjar blogga igen då, men vi får se.

På tisdag börjar inskolningen på förskolan. Min lilla tjej har blivit så stor. Jag måste erkänna att jag är nervös och har ont i magen. Och jag kommer säkert gråta en skvätt när jag ensam. Hoppas, hoppas allt går bra.

Jobbet väntar

I morgon börjar jag jobba igen.....Bläää!!!

Det har hänt lite här. Stora saker har shoppats och jag har varit på en arbetsintervju. Mer om det en annan gång, förhoppningsvis i början på veckan. Ska försöka skriva oftare, misstänker att jag kommer behöva det som terapi nu när jag ska jobba....

Här innan helgen hade jag världens separationsångest över att inte vara med Skruttis på dagarna längre. Jag grät och grät och mådde pest. Det finns inte ord för hur mycket jag kommer att sakna och tänka på henne (och på K med såklart, men mest Skruttis.) Hon kommer att ha det så otroligt fantastiskt och kul med sin pappa, men konstigt känns det i alla fall att det inte är vi på dagarna längre.

I början av november börjar hon förskolan.

Söndag

Veckorna går för fort! Redan söndag.

Jag och Skruttis startade dagen med att träffa kompisen och hennes dotter. Det blev en promenad och ett kort besök i lekparken. Sen var tanken att jag och familjen skulle åka och kolla på kakel, men vi hamnade i Gustavsberg i stället. Och där blev jag på uselt humör som resulterade i att jag la mig under täcket i ett par timmar och var sur. Skitbarnsligt. Jag ville bara vara ifred och orkade inte med K och ärligt inte höra Skruttis gnälla mer. Ibland behöver jag tanka energi för mig själv. Det lyckades bra, kände mig mycket gladare sen och de kom ner och hämtade mig till middagen. Underbart att slippa laga mat.

Vi försöker komma på vad vi vill göra de sista två veckorna innan jag börjar jobba. Skulle gärna göra några dagsutflykter, men jag känner mig rätt tom på idéer. Har ni några får ni gärna tipsa.

Om pausen och uppdatering

Jag har behövt en paus från bloggandet. Kände att jag bara skriver en massa negativa och tråkiga saker och orkade inte riktigt med det plus att det inte funnits tid. Men nu har jag tänkt till och insett att det är när det känns lite extra tungt av olika anledningar som jag har behovet att skriva och det får jag acceptera. Det är ju faktiskt min blogg.

Vi har haft det lite kämpigt ett tag, jag och K. Alltså med oss. Förhållandet. Jag vet inte riktigt vad som hände,men tungt blev det. Nu är det bra igen.

K har semester nu och vi kom hem igår efter några dagar med kompisar i Dalarna. Vi bodde en natt på hotell, besökte Furuvik med dem och sen övernattade vi hos dem två nätter. Så himla mysigt! Åhh vad jag behövde detta!

Mycket av vår tid har gått åt till ena katten som återigen hamnade på djursjukhuset. Vi har haft honom hos K´s mamma enda tills idag. Han äter nu äntligen och jag blir galen om han blir sjuk igen. Då han behövde medicin morgon och kväll så blev vi väldigt låsta under K´s första semesterveckor då han var tvungen att åka till sin mamma så ofta. Jag och Skruttis var med rätt ofta.

Skruttis då. Hon är så otroligt glad att pappa har semester. Det är nästan bara pappa som gäller just nu. Det är så underbart att se dem leka och busa och höra deras skratt. Jag har världens finaste familj.

Veckan som kommer har vi inte något speciellt inplanerat förrens  på lördag då vi åker till stugan vi hyrt. Jag hoppas vi åker och tittar på lite badrumsinredning, kakel och sånt för vi ska göra om badrummet någon gång under hösten eller vintern. Vi letar köksbord också. Ett runt sådant.

En trevlig förmiddag

Jag sitter och slöar i soffan efter en långpromenad i förmiddags med grannen. Så otroligt jobbiga backar i skog med vagnen, men bra motion blev det. Vi tog ett stopp vid vattnet så hennes hund fick bada.

Om jag nu ska gnälla så är foglossningen tillbaka. Verkar som det blir värst vid ägglossning. Försökte nå sjukgymnasten jag gick till under graviditeten, men hon är på semester. Jag funderar på att gå till en naprapat. Läst lite på nätet och många verkar bli hjälpta av det då bäckenet ofta blir snett. Såhär kan jag inte ha det!!! Vet ni någon bra naprapat i Stockholm?

Igår kväll var jag förresten på fotografiska med en kompis. Först middag ute. Det var underbart avkopplande,  måste komma iväg själv mycket oftare. Jag var glad över att en av utställningarna handlade om Mumbai. Även om vissa bilder gjorde mig tårögd.

Nu ska jag försöka sova lite, sov väldigt dåligt i natt då jag hade så ont.

Katten dålig igen, födelsedag och ont

Katten har åter igen börjat vägra att äta så igår fick K vänta läääääänge innan han tillslut kunde lämna katten för vård. Jag blir så ledsen och mår dåligt över att han är sjuk. Vi kommer att behöva lära oss att tvångsmata honom med spruta. Jag är så orolig för att hans lever ska bli ännu sämre. Fettlever heter det visst. Får se när han får komma hem den här gången. Vi funderar på att han ska få vara hos K´s mamma några dagar för att få lugn och ro. Han är inte förtjust i Skruttis och ogillar starkt när hon jagar honom och då hon tjuter av glädje över att se honom....

Idag fyller jag år. Oturligt nog sov jag bara fyra timmar natten till idag och har varit så himla trött. Men glad över att jag blivit firad och haft mys med familjen och otroligt glad över att min brorsa kom hit. Saknar honom ofta, vi ses alldeles för sällan. Mina föräldrar var också här. De lurade mig lite med ett telefonsamtal och så stod de här utanför. Trevligt! Tårta, kaffe, jordgubbar och hallon. Mycket gott. Jättefina presenter har jag fått, blir alldeles varm och rörd.

Ursäkta att jag tjatar, men jag blir galen på att ha ont i buken. Jag måste beställa ägglossningstest och graviditetstest.

Hoppas ni haft en fin helg!

Kram!

Fortfarande ont

Jag har så jädrans ont i buken eller däromkring. Som mensvärk och det drar och pirrar på nåt sätt. Har humörsvängningar som varit rätt kraftiga trots att mensen är över. Så igår testade jag faktiskt och det visade negativt. Visserligen med testlagrets test med bäst före datum 06/2013, men det var inte en antydan till streck.

Upp och ner

Så kan man sammanfatta den senaste veckan. Det handlar främst om katterna, men också att jag känt mig lite nere. Pga dem såklart, men också annat.

Vår ena katt vistas på djursjukhus sedan i söndags. Han har haft svullna ögon som varit fulla med var och varit väldigt låg och slö. Det värsta är att han försvann i torsdags förmiddag och kom inte hem förrens i lördags eftermiddag. Jag har haft sån ångest och känt att det är mitt fel som inte hann stänga kattluckan. Sjuk och försvunnen. Vi vet ju inte heller om han ätit eller druckit när han varit borta. Vi har letat och letat, pratat med grannar och varit så jäkla oroliga. I fredags kväll sa vår närmsta granne att hon hade sett honom. Så himla skönt med ett livstecken. Så helt plötsligt i söndags låg han på mattan under bordet. Han hade blivit piggare, men vi ringde djurakuten och de tyckte vi skulle avvakta och försöka få honom att äta kokt torsk eller kokt kyckling samt få honom att dricka. Dricka gick bra, men ingen mat. I söndags morse åkte vi in och han är som sagt kvar där. Han var lite uttorkad och har fått dropp. De sa att vi inte får hem honom innan han äter själv. Fram tills idag har han bara morrat när de försökt klappa honom, men idag fick vi veta att han både är lite kelig och att han har ätit själv. Skönt! De har tagit prover, men hittar inget fel. Ultraljud av buken återstår.

Så midsommarhelgen var sådär. Jag hade mest ont i magen och var orolig. Och så kom mensen på midsommarafton, för tidigt igen. Jäkla kropp. Vi var hos mina föräldrar tillsammans med brorsan och hans tjej och åt lite sen åkte vi hem. Det var trevligt där och extra roligt att de busade och lekte med Skruttis rätt mycket. Ville först inte åka ifall katten skulle komma hem, men vi hade stängt kattluckan så han inte skulle kunna gå ut igen och vi var inte borta länge.

Helt otroligt, men så bestämde sig vår andra katt för att försvinna över ett dygn, vilket ingen av våra katter brukar göra! Igår kväll kom hon tillbaka. Nu får de hålla sig lugna tycker jag.

Förutom allt med katterna så har jag känt mig så ensam och jag tycker att dagarna just nu är rätt trista. Det snurrar en massa tankar i huvudet om allt möjligt.

Jag ogillar när det är så här varmt (lagom är bäst...) och mår bara dåligt och känner mig ofräsch. Jag borde vara ute och få massor med D-vitamin och ja vi är ute, men kanske inte tillräckligt för att mina värden ska stiga. Och det måste de ju. Jag läste igen att mörkhyade behöver vara ute 5-10 ggr längre än andra för att få samma D-vitamin dos.

Jag är noga med att använda solskydd på Skruttis och/eller ha långärmat och långbyxor. Vet inte om jag är fööör noga. Hur gör ni? Solhatt har hon också, men den slänger hon mest på marken...

Sen har jag börjat få ont där äggledaren satt. Det värker och drar och känns olustigt. Jag hoppas verkligen att det inte ett utomkveds igen och att det fastnat i ärret. Sån otur kan jag väl inte ha? Det onda började efter vårt första syskonförsök så jag är lite orolig måste jag säga. Att jag har haft mens litar jag inte på, det har jag haft förut vid utomkveds.

Usch, vilket deppigt inlägg. Jag får avsluta med nåt positivt, nämligen att vi har hittat en stuga att hyra vid en sjö. Ska bli mysigt. En vecka blir vi där och resten av semestern får vi ta som den kommer. Blir bra det.

Kram!

Härlig måndag

Jag var dötrött i morse,  hade gärna sovit ett par timmar till. Efter en stor kaffe,  keso,  blåbär och mandelspån så piggnade jag till.

I höstas var ju jag och Skruttis vid några tillfällen på öppna förskolan med mammagruppen. I oktober var sista gången och då gjorde vi fot- och handavtryck som vi hämtade ut IDAG. Pinsamt. Tiden gick och tillslut tänkte jag att de säkert slängt tavlan. Men så har jag ringt och kunde hämta den idag trots att de har sommarstängt. Jag hoppas bara att det är rätt tavla, jag minns inte exakt datum när den gjordes. Men hur många kan ha samma namn,  göra just en hand och en fot och dessutom inte hämta ut den förrens nu? Skruttis har ju inte heller ett supervanligt namn.  Minns förresten inte ens om jag avsöjat hennes namn här på bloggen. Jag blev så rörd när jag såg avtrycken. Tänk att hon haft en sån liten fot och hand,  vad tiden går fort. Bebis har blivit lilla tjejen.

Nåja.  Det blev en tvåtimmars promenad med snytpauser (är fortfarande jättesnorig) och drickpauser. Skruttis somnade när vi nästan var hemma. Vaknade nyss i vagnen men nu sover hon igen i sin säng.

Jag borde äta något, är vrålhungrig. Får bli så. Mot köket.