Kall och elak?

I tisdags kom en kollega in till mig på jobbet och sa att hon hört att jag är gravid. Hon sa att hon inte klarar av gravida. Jag var ganska förberedd, hade hört rykten att hon varit med om något tråkigt. På nåt sätt blev jag ändå ledsen av hennes kommentar samtidigt som det är bra att hon är ärlig. Hon sa visserligen att hon är glad för vår skull, men det är just för att det är hon som säger att hon inte klarar gravida som det känns så jobbigt. Det är svårt att förklara här vad jag menar eftersom ni inte känner henne. Jag är kanske väldigt kall och elak, men jag kan inte tycka synd om henne. Hon blev gravid efter att ha försökt i fyra veckor i somras. De var jätteglada, men sen krisade dem och gjorde abort i
v 10. Nu satt hon där i tisdags och grät och sa att hon ångrar sig jättemycket. Visst det kan jag förstå och det är skittrist att de inte har det bra i sitt förhållande. Men jag tycker hela grejen är så otroligt omogen! Hon vet dessutom om mina utomkveds. Men inte att vi gjort ivf. Vad det än är så gör hon sig till nåt slags offer. Jag tänker på alla som kämpar och kämpar med att bli gravida och hennes abort var ju frivillig. Jag är inte emot abort, men ni förstår säkert vad jag menar. Kan tillägga att de varit ihop i jag har för mig sju år.

Vi har en en annan tjej på enheten som också är gravid. Kollegan i tisdags sa att hon inte klarar att höra när folk kommenterar hennes mage eller om det blir för mycket gravidprat. Hon verkade glad att det inte syns på mig. (Det gör det verkligen, men just den dagen hade jag en stor, rymlig tröja...)

Efter att hon hade gått så tänkte jag på hur stark jag ändå blivit de senaste tre åren, sen vi började försöka. Det känns bra.

Jag hoppas jag inte har sårat någon med det här inlägget. Säg gärna till i sånt fall. Jag förstår såklart att många som inte har barn eller är gravida tycker det är jobbigt att se gravida. Det har jag själv tyckt ibland. Men för mig är det skillnad på hennes situation och alla som kämpar.