Sjukstugan fortsätter

Nu börjar jag bli less på förkylningen. Den är helt sanslös. Efter en vecka blir jag bara sämre och sämre. Jag gick tillbaka till husläkaren igår. Hon hade pratat med en obstetriker som hade sagt att man kan ha huvudvärk framför allt under första trimestern, men även fram till v 20-25 pga hormonerna. Jag blev lite lugnare av det, men ändå inte helt. Och varför sa bm att huvudvärk inte är något man brukar ha? Nu har jag ändå sett ett mönster att värken är värst på eftermiddagar och kvällar precis som illamåendet var/är. Vi pratade om tumör också för att smärtan är så stark. Jag kan ev få en remiss till MRT, men läkaren var tveksam till att man ska göra en sån när man är gravid. Hon skulle kolla upp det. En kompis sa till mig senare igår att hon inte fick göra sin MRT (har haft tumör) pga graviditeten. Det betyder ju att det inte är ok och jag vill inte heller göra nån sån. Vill inte skada Skruttis. Eftersom jag haft det så pass länge och i stort sett dagligen så tror hon inte det är migrän. Jag får försöka stå ut med skallen, även om det är jättejobbigt just nu. Det blir inte bättre av förkylningen. Huvudvärken alltså. Var lite orolig för lunginflammation ett tag för jag har ont i bröstet när jag andas och hostar konstant. Men det var ingen sån. Hostan gör att jag har börjat få rejält ont i livmodern och ligamenten. Det känns som en enorm påfrestning där nere. Jag brukar få dras med hosta i flera veckor, hoppas det går över fortare den här gången. Läkaren sa att jag kan ta Cocillana mot hostan. Men den är ju ganska stark och innehåller både morfin och alkohol om jag förstått rätt. (Rätta mig gärna om jag har fel.)  Blev mycket förvånad att den ändå är ok. Hur som helst så hoppar jag över den tills vidare.

Har ingen aning om vad jag ska göra idag. Eller rättare sagt, vad jag orkar göra. Vila är väl det bästa, men usch vad tråkigt det är att vila så mycket som jag gjort den här hösten. Huvudvärken gör att jag inte kan läsa och knappt se en film. K ska till graven och till sin mamma. Blir nog att han måste jobba hemifrån också en del under helgen.

Känner mig, om jag ska vara ärlig, ganska deppig. Minns inte när jag kände mig som mig själv. Först var det tandvärken, sen illamåendet och nu detta. Allt bara avlöser varandra. Återigen efterlyser jag pauser.