Uppdatering: att vara kär, vardagen och foglossning

Har klurat lite på hur jag ska sammanfatta tiden efter förlossningen och få ner det i ett inlägg. Får se hur det går.

Först vill jag i alla fall berätta hur otroligt kär och lycklig jag är i vår underbara, söta lilla Nova  (vi kallar henne fortfarande för Skruttis ganska ofta, det kommer jag fortsätta att göra här eller så skriver jag N). Att bara ligga eller sitta och titta på henne är helt fantastiskt och det framkallar så mycket känslor. Vet inte hur många gånger jag börjat gråta av lycka över att hon äntligen är här och att hon är vår! Älskade sötis!

Vi har börjat får ordning på lite rutiner nu, även om det känns som att tiden inte räcker till, trots att både K och jag är hemma. Vart tar dagarna vägen? Det är mycket kring maten och det tycker jag är ganska stressande. Som jag tidigare skrivit så har det strulat med amningen och tillslut, när hon började gå ner i vikt igen så började vi med ersättning. Måste erkänna att det är väldigt smidigt. Jag har dock hyrt en pump från sjukhuset och tänker ge den ett försök och se om mjölken rinner till.  Hittills har jag varit slarvig med pumpandet så det finns väldigt lite mjölk, men nu ska det bli ändring på det. Att amma har jag också provat sedan vi kom hem, men det funkar inte och jag får jätteont. Har hört olika om vad som är problemet, nu senast igår fick jag ytterligare en förklaring...Jag är riktigt trött på alla BM som vill se när jag ammar och jag blir bara nervös, som att det är nåt slags prov eller förhör när man är på återbesök. Så nu har jag sagt nej tack till uppföljning på amningsmottagningen. Nu vill jag inte tillbaka till sjukhuset mer. Och som sagt, det finns ersättning, hon får den mat hon behöver och är tillbaka på födelsevikten nu. Det blev mycket om detta, men det har verkligen styrt vardagen på ett jobbigt och halvt panikartat sätt och jag har varit ledsen och frustrerad över att det inte funkat.

Jag hade tänkt att vi skulle vara mest hemma och gå promenader och vila den första veckan. På BB hade vi besök av våra föräldrar och min bror. På morsdag (som förresten kändes väldigt stort och härligt att få fira som mamma) var vi först hos min mamma och sen K´s. Däremellan har det varit två återbesök på sjukhuset som sagt och lite annat som måste uträttas. Förutom sjukhusbesöken så har det varit jättetrevliga dagar. Idag har jag i alla fall bestämt att vi bara ska vara! Det ser ut som jag vet inte vad här hemma så det vill jag också ta tag i. På torsdag kommer en sköterska från BVC hem till oss på första besöket, det ska bli spännande.

Till nåt annat: foglossning! Jag trodde jag skulle slippa tänka på det mer, men den är värre än någonsin!!! Igår var jag så förbannad över den så ni anar inte. Varför i hel-ete ska jag behöva ha foglossning nu efter förlossningen också!? När vi var och vägde Skruttis igår och pratade om amningen så passade jag på att fråga om foglossningen. Jag fick en tid på gyn-mottagningen. Men där kunde inte göra nåt och det hade jag typ förstått innan, men tänkte att det är lika bra att prata med dem när jag ändå är där. Sjukgymnast hänvisades jag till så nu har jag en tid hos hon som jag gick till under graviditeten. Enligt läkaren är det mycket ovanligt att ha kvar foglossningen efter en förlossning, men en del blir aldrig av med den. Enligt sjukgymnasten kan det ta ett par veckor efter förlossningen pga alla hormoner innan man blir lite bättre. Läkaren ordinerade Ipren och Alvedon att ta samtidigt. Det är så sjukt trist. Jag har som förut svårt att komma upp ur sängen och soffan, att kliva ur en bil, att bära, att promenera, att klä på mig....de vanliga besvären helt enkelt. Till en början trodde jag att jag var mörbultad efter förlossningen, men i helgen gick vi en längre promenad och jag höll på att inte kunna gå hem den sista biten. Läkaren sa att han kan sjukskriva mig och då kan K vara hemma med pappadagar efter sina två veckor. Det känns inte som nåt kul alternativ just nu.

Det här inlägget blev inte alls som jag hade tänkt mig, bara stelt och trist, men nu blev det en liten uppdatering i alla fall.

När jag läste igenom vad jag skrivit så låter det som jag bara klagar som vanligt, men så menar jag inte. Jag är så tacksam och lycklig över min lilla familj och njuter av varje sekund som mamma. Och K är en helt fantastisk pappa!

Det enda jag stör mig på är foglossningen, den begränsar så mycket som jag sett fram emot att göra. Snälla, håll tummarna att den försvinner senast om ett par veckor.

Kram och tack för att ni finns och för alla kommentarer!