I natt har jag haft molvärk till och från. Sovit typ 3 timmar. Antingen är det samma värk jag haft förut, förvärkar eller biverkningar av en medicin eller förlossning på gång...
Kan ju berätta att jag fått höra mer om kompisens förlossning. Jag vet att upplevelsen och smärtan är olika,men alltså om HON var helt borta pga smärtan och fick panik...Hon är lugnet självt och den sista jag kunde tänka mig att få panik. Hon tog epidural till slut och tyckte att resten av förlossningen var jättefin och hon var bara lycklig då.
Jag känner mig inte taggad längre om jag ska vara ärlig, mest trött och orolig. Trött som f-n.
Att känna spm du är helt normalt...men snälla lyssna inte på alla skräckhistorier som finns nu när det är så nära. Det gör bara att du kommer att spänna dig och vara orolig och då kommer det bli värre än nödvändigt....eller bättre. När jag skulle föda mitt första barn hade jag en vän som hade fött 3 dagar tidigare och hon sa att det hade tagit 48 timmar drygt och att hon hade fått åka fram och tillbaka mellan hemmet och sjukhuset, att det kändes som om hon gick av på mitten, hennes man fick bära henne till bilen, en fackla i de privata delarna, att hon bara var 1 cm öppen och redan då skrek rakt ut etc etc. INTE det bästa att höra. Fast det blev positivt för mig. Jag väntade hela tiden på all den där smärtan hon hade beskrivit...å den kom inte. Jag kom in till sjukan vid 18.30 och var helt ÖVERTYGAD om att bli hemskickad igen men var tydligen 4 cm öppen då...inte smärtsamt alls inte värre än mensvärken man dras med varje månad. Fick stanna. La mig i ett bad...xet massaerade och allt var mysigt. Vid 20 snåret började det göra ont i ryggen och under magen fick lustgas och försvann totalt(niiiiice). En timme senare var 10 cm öppen och fick komma upp i en säng och DET var jobbigt...vattnet hjälpte massor. En knapp timme senare var min son född. Att krysta var jobbigt fysiskt - riktigt jobbigt. Så ligg inte på rygg och föd....var upprätt. När huvudet skulle ut gjorde ont...då kom facklan.
SvaraRaderaMen det var ju bara en kort kort stund nästa värk kom han ju ut.
Jag hade bara lustgas som medicinsk lindring. Även de andra två gångerna...födde knästående då...såååååå mycket lättare, hann bara trycka på ett par gånger så var det klart!
Lita på din kropp - du klarar det!
Tack snälla för att du delade med dig av din berättelse och för tips om knästående. Jag är van vid kraftig mensvärk (brukar behöva ta smärtstillande annars blir jag kallsvettig och liggandes i fosterställning den första dagen) och har hört några som säger att det känns som mensvärk fast värre. Jag är en sån som i många fall tror och är inställd på det värsta, för då behöver jag inte bli besviken som jag tycker är så jobbigt. Det vore toppen om lustgasen funkar och jag inte blir illamående. Ska försöka lugna ner mig och lita på att jag fixar det. Tack igen för ditt stöd!!! Kram
Radera