tisdag 15 januari 2013

Tack fina ni....

för kommentarerna om mitt förra inlägg. Jag vet att det var ett väldigt personligt inlägg, men jag var bara tvungen att skriva av mig.

Jag lovar, hade dopet inte varit på lördag så hade jag avbokat alltihop. Sån är jag. Så arg är jag och ledsen. Jag borde släppa det, men jag är fortfarande lite chockad och jag vet inte inte allt. Jag/vi borde antagligen inte gett oss, men nu har vi gjort det. Och det känns inte alls bra. Vi kommer ha presentöppningen på slutet, efter fikat. Vill inte ha det under fikat, jag vill faktiskt umgås lite också. Vi får ändå släkt hit från Skåne så lite vill man hinna umgås.

Hade mamma och syrran bett om ursäkt eller nåt eller sagt att det var trevligt att vi ändrade oss så hade jag kunnat vara pyttelite (men bara jäkligt pyttelite) glad. Jag vet inte ens om min mamma kommer nu eller inte. På mitt sms där jag skrev att vi har ändrat oss fick jag svaret: ok.  Jag vägrar ringa henne nämligen så det blev sms.Syrran svarade inte alls.

Sånt här tar så mycket energi tycker jag. Sen är det ju svårt att förklara allt här hur de är utan att vara för öppen så tyvärr vill jag inte skriva det. Men jag kan ju säga att det är inte är första gången de inte är snälla, ställer ultimatum, hotar, vill bestämma....Ja ni fattar.  Sånt är tyvärr en sån stor del av mitt liv. Tråkigt men sant. I nya bloggen som jag ska ta tag i efter dopet så kommer jag kanske skriva lite mer.

Idag frågade min kompis om jag vill att hon ska komma tidigare och hjälpa oss. Fina, underbara J. Jag vill inte längre fråga mina anhöriga som jag hade tänkt.

Jag har sån huvudvärk så det finns inte. Som migrän. Brukar ha svårt att sova när jag är så här arg, men jag måste verkligen försöka. Sov bara ett par timmar förra natten då Skruttis sov oroligt och fick trösta henne flera gånger.


3 kommentarer:

  1. Kram på dig!!!
    Det verkar du behöva. Ni fixar det här!

    SvaraRadera
  2. I din blogg får du skriva precis vad du vill!

    Inte konstigt att du har ont i huvudet. Sådana här saker/konflikter får ju tankarna att snurra ännu mer och fortare.

    Du ska se att så fort dopet är över så kommer du känna dig bättre. Alltså inte lika stressad. Då kan du andas ut, stänga av telefonen och bara njuta med Skruttis och din K.

    Ny blogg? Den kan jag väl få följa med till? ;)

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Men jisses. Släkten är värst. På alla plan.
    De tror att de kan bete sig hur som helst och gång på gång bli förlåtna för deras dumheter. Det finns en gräns på hur mycket man klarar av. Ingen ska styra och ställa med andra. Om ni vill göra på ett visst sätt så gör ni det. Det är bara att acceptera. Jag har alltid dansat efter andras pipor vilket har resulterat i att jag fått "lida" och de har tagit för givet att det går att styra mig. Den dagen jag började göra som det faller mig i smaken blev det plötsligt sura miner och jag är minsann en surkärring bland annat , men jag bryr mig inte. Alla får tycka vad de vill och hotar de med att de inte vill ses , nä men då så. Deras förlust. Jag vet iallafall att mår jag bra mår min familj bra.
    Jäkligt omoget av din mamma och syster.
    Kram

    SvaraRadera