I dag är jag bara glad, alltså inte arg som igår. Ett stort framsteg. Däremot är jag trött, jag släckte lampan alldeles för sent igår, kunde inte lägga ifrån mig boken. Sen blev jag väckt av katterna och ett sms tidigt på morgonen. Jag har vant mig vid att gå upp senare nu. Fast bra träning inför nästa vecka. Nu skäms jag lite, men jag har ingen lust att gå tillbaka till jobbet. Så är det ofta med mig: i början av en sjukskrivning har jag dåligt samvete och vill inte vara hemma, men sen vänjer jag mig på nåt sett och börjar tycka det är skönt. Idag känner jag att det börjar bli riktigt skönt. Längtar inte tillbaka till stressen, papper, skrivandet, telefonsamtalen, hembesöken och arga människor. Men jag saknar mina närmsta kollegor fastän vi pratar i telefon i stort sett dagligen.
Jag ringde inte sjukhuset i morse om intyg. Däremot har jag mailat enheten på klinisk farmakologi och ställt en fråga om hur länge jag måste vänta efter cellgifterna. Hoppas, hoppas de svarar. Sen har jag begärt ut mina journalkopior också från Kvinnokliniken.
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Borde rensa bland papper och sånt. Känner mig lat.
Hej så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar