Sista kanske två veckorna har jag reflekterat över att både jag och K har förändrats en del och nu menar jag att det är positivt. Har tänkt på hur irriterade, nervösa, stressade, oroliga, ledsna, arga och pressade vi varit de senaste tre åren som vi försökt få barn. Vårt förhållande blev ett helt annat. Mycket tjafs och vi gnällde och kritiserade varandra alltför ofta fastän orsaken till tjafsen egentligen var andra saker. Inser att jag inte riktigt fattade eller tog till mig hur mycket barnlösheten också drabbat K. Var för ego och tänkte att det är jag som måste ta sprutor, opereras, ha ont osv. Alla sa till mig att inte stressa, att äta bra, att vara positiv. Jag tyckte att allt ansvar låg på mig och blev ännu mer stressad och ego. Nu är mycket annorlunda. Även om jag är nervös över en massa saker kring graviditeten och Skruttis och hur jag kommer bli som mamma och en massa sånt. Men det är med ett större lugn som jag hanterar de tankarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar