...att skriva att jag har börjat fundera mer och mer på adoption. Nu har jag panik över en massa saker som att vi är gamla, inte gifta osv. Får panik över att adoptionsprocessen tar flera år. Jag som är adopterad borde ju veta allt sånt, men det är som att jag förtränger att jag vet, vill inte låtsas om alla hinder och orkar inte ta tag i det. Jag har väl egentligen inte heller behövt ta tag i det då jag förr inte velat adoptera. För varje dag som går, för varje ytterligare sekund som jag är barnlös så känner jag nu mer och mer att jag måste kolla upp allt kring adoption. Jag har inte tid att vänta. Tiden är så dyrbar.
God natt igen.
Känner igen tankegångarna. Vill försöka komma igång lite nu i höst t ex ta kontakt med handläggare på kommunen osv Står ni i kö hos någon förmedling än?
SvaraRaderaKram!
Jag tror vi känner likadant... Ställ er i kö, det behöver ni inte vara gifta för att göra. Det enda jobbiga är att det kostar så mycket.
SvaraRaderaKram!