Ena stunden är jag hoppfull och nästa helt säker på att det har gått åt skogen. Ett par timmar efter lunch var jag jättehoppfull. Kände svagt molande vid livmodern och lite ilande känsla. Men sen försvann det och nu har jag inte det minsta molvärk någonstans. All denna väntan, fy vad den är påfrestande. Vill att tiden ska fort men ändå inte för då är ju semestern slut. Vill njuta av den här sista veckan utan tandvärk och oro och på tisdag bär det ju av till Madrid. Men den här ruvningen upptar alla mina tankar för tillfället. Jag skulle ju inte vara så! Mina tankar har förstärkts ännu mer nu när min kompis plussade. Jag hoppas det blir bättre när planet landat. Tyvärr är ju en flygresa ett ypperligt tillfälle att tänka, fundera och analysera. Finns liksom inte så mycket att göra på ett plan tycker jag. Jag är dessutom inte överförtjust i att flyga. Inte så att jag är rädd, men jag blir ofta rastlös.
Idag har vi fixat här hemma, städat och tvättat. Jag vill att det ska vara städat innan vi åker, så trist att komma hem och behöva städa direkt. Jag har lyckats fixa håret också med en intensivtoning. Det blev väldigt mörkt, nästan svart. Hade hoppats på lite ljusare färg, men det är ju bara en toning.
Nu ska jag titta vidare på Bones. Hoppas ni har en fin söndagkväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar